Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Striden mellan Geijer och Fryxell om aristokratfördömandet i Sveriges historia. Av B. Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRIDEN MELLAN GEIJER OCH FRYXELL 339
att den Fryxellska detaljkritiken i flera punkter var framgångs-
rik och nyttig, i andra ofruktbar, ur mångfalden av anmärk-
ningar utleta vissa bakomliggande stora frågor, varvid vi åter
subsidiärt kunna anlita Fryxells senare uttalanden.
Orsaken till att man ej lät adeln åtnjuta rättvisa var enligt
Fryxell dubbel. Bedömarnas blickar hade skymts eller sned-
vridits dels av den i sig riktiga motviljan mot bördsaristokratien
såsom institution, dels av en förkastlig ultrarojalism, för vilken
Geijers ovan refererade satser om konungadömet voro det mest
tillspetsade uttrycket. Fryxells polemik mot ultrarojalismen
aktualiserar den nyare svenska historieskrivningens största pro-
blem. Fryxell har riktigt sett, att tendenserna att ställa ko-
nungadömet såsom stalsidéns främsta bärare i den historiska
betraktelsens centrum måste sammanhållas med den konunga-
dömets renässans, som började med hovpartiets teoretiskt sett
osjälvständiga och föga betydande försök att åt konungen vin-
dicera en självständig plats inom författningens ram under Fri-
hetstiden, kulminerade under den Gustavianska epoken och full-
följdes efter 1809 års statsvälvning, rättsligt genom den nya för-
fattningen, teoreliskt genom den historisk-konservativa spekula-
tionen; följdriktigt vände han sig också i främsta rummet mot
en hövding från vardera skedet, mot Lagerbring och Geijer.
Anmärkningsregistrets 48:de punkt upptager jämväl den an-
gripna historiska uppfattningens väsentligaste moment i dess
Geijerska formulering: >Den rörelse bland svenska folket, som
bröt sig bana med Engelbrekt, förde fram Sturarna och slut-
ligen satte Gustav Vasa på tronen, var det nationella Sveriges
födelse och blodiga dop.> Diskussionen kom dock ej att fast-
hålla vid de Geijerska tankarna, att den politiska organisatio-
nens, rikets utbyggande är det väsentliga i den svenska histo-
rien, att statsidén framför allt varit buren av konungadömet och
att detta följaktligen är den bärande centrala institutionen.
Fryxell hakade sig i stället fast vid ordet nationella och häv-
dade, att den svenska nationens uppkomst bör räknas från av-
slutandet av striderna mellan svear och götar. Geijer gjorde
elt försök att föra diskussionen över till skillnaden mellan det
aristokratiska skedets och det nationella konungadömets riks-
enhet men återfördes strängt till ämnet. Hans motståndare en-
dast skärpte sitt formalistiska betraktelsesätt: Geijer hade sökt
slingra sig undan den dagsklara sanningen, att Sveriges natio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
