Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Striden mellan Geijer och Fryxell om aristokratfördömandet i Sveriges historia. Av B. Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340 B. BOETHIUS
nella födelse inträffade 1250, »då Svear och Göter, Svea- och
Götaland liksom vid ett gemensamt dop sammansmälte till en
nation, nämligen svenskar, till et! land, nämligen Sverige”.
På så sätt gled diskussionen förbi den problemställning, som
svensk historisk tradition framför allt tagit i arv efter Geijer.
Att tankeutbytet på denna punkt steriliserades, är så mycket
mer att beklaga, som Fryxells opposition trots sin formalism
givetvis bottnade 1 känslan av att de av Geijer framhävda mo-
menten icke borde tillerkännas den dominerande betydelse, han
ville giva dem. Bättre kom en dylik olika uppskattning av före-
teelsernas relativa vikt fram vid diskussionen av de innehålls-
digra frågorna om den medeltida aristokratien, den aristokratiska
oppositionen under Vasakonungarna, de stora förmyndarrege-
ringarna och Arvid Horns styrelse. Fryxells vidräkning med
den tongivande historiska litteraturen har visserligen även här
till stor del karaktären av strödda vederläggningar. Men de frå-
gor, som behandlas, ses ur en mindre formalistisk synpunkt, deras
symtomatiska betydelse är bättre betonad och den bakomlig-
gande principiella uppfattningen framskymtar tydligare. Ett
tacksamt fält hade Fryxell i ett antal överdrivna och tendentiösa
utläggningar av Lagerbring. Geijer åter hade å ena sidan fram-
hållit den medeltida aristokratiens roll för riksenhetens förbe-
redande och unionen, å den andra skildrat vår medeltid såsom
till sin reala innebörd en oupphörlig kamp mellan aristokra-
tiska >sammansättningar>, vilka tillvällat sig makten på konun-
gens och folkets bekostnad samt gynnades i sina usurpationer
av unionen. Synpunkterna återvände, när det gällde 1600-talets
stora förmyndarregeringar. Utan att förringa särskilt den OÖxen-
stiernska styrelsens förtjänster hade Geijer misstänksamt sökt
efter tendenser att befästa ett aristokratiskt styrelsesätt, att
avgränsa en fristående maktsällning mellan konung och folk.
Fryxell bestred efter bästa förmåga. Han upphöjde >förmyndar-
styrelsen från 1319 till 1333, så misskänd, så förtalad — och
dock så stor.> Han genomgick dess kända förtjänster om riket
och hävdade, att den blivit misskänd och förtalad endast där-
för, att de yppersta bland folket, trötta vid de dynastiska fej-
derna, ej ville helt och hållet lämna fäderneslandets väl eller
ve åt slumpen av en regents enskilda personlighet. »Konunga-
makten blev betydligen inskränkt; se där rätta orsaken till ko-
nungapartiets tadel, det bittraste, det högljuddaste. Däruti ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
