Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - En germansk gestalt. Av Curt Rohtlieb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CURT ROHTLIEB
De driva honom ock till studier av de mest skilda tidsåldrars
litteratur; skolarbetet får han efterhand utbyta mot
privatundervisning. Den tyska medeltidsmystiken överväldigar honom i
12-års-åldern, men som reaktion häremot resolverar han: »wir
haben jetzt kein Recht und keine Zeit dazu, mystisch zu sein».
Han känner sina anlag som en förpliktelse till verksamhet redan
under pojkåren men tvekar, huruvida statslivet är det fält, som
bestämts för honom. Intryck utifrån rikta hans håg åt detta
håll. Som 13-årig griper han sig an med nationalekonomin.
»Ich will irdisch sein, ganz irdisch», skriver han som protest
mot sitt eget frossande i poesi.
Så innerligt han än kände samhörighet med germanskt väsen,
delade han till fullo den beundran för fransk konst och litteratur,
som hos den tyska intelligensen alltid väckt en — tyvärr
obesvarad — kärlek till allt franskt. Kort efter sitt beslut att
studera nationalekonomi hänfördes han av van Goghs och
Gau-guins brevväxling. Men även detta tjänade honom till maning
om positivt arbete; han hade en livlig känsla av receptivitetens
faror. Av brev till jämnåriga framgår, vilken motvilja talet om
underbarn väckte hos honom. Det enda, som har värde, är den
egna kraften »vieles zu trägen und vieles zu tun». Slitningarna
mellan mängden av stridiga litterära och konstnärliga intryck
berörde honom därför mindre än ovissheten orn hans uppgift och
ansvarskänslan inför denna. Själva mångfalden i begåvning och
uppgifter har synbarligen inneburit ett tragiskt moment.
Dagböckerna äro fyllda både av reflexioner om forntids och samtids
tankeliv och av självrannsakan. Den sökandes tankar och
omdömen ha ett barnsligt drag ännu i ynglingaåldern, men
Sökandets allvar är manligt redan långt tidigare. Och med krafterna
växer känslan av plikt och ansvar.
En resa till Italien våren 1911 gav honom nya synvidder.
Skönhetsintryck, som harmonierade med hans innersta böjelser,
upptogos och omsmältes där till egna tankar med den fullvuxnes
självständighet. I hans skönhetsdyrkan var beundran för den
skapande förmågan det starkaste inslaget; kontemplativ blev den
blott sällan. »Fast könnte man das Leben vergessen! Aber nein,
nur zu Gedanken iiber das Leben regt es an», skrev han efter
ett besök i Marcusklostret i Florens. Samma tankar skulle
återkomma under allvarligare sysselsättningar.
I de sociala och politiska intressen, åt vilka Otto Braun kort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
