Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - En germansk gestalt. Av Curt Rohtlieb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348 CURT ROHTLIEB
De två sista åren före krigsutbrottet delades mellan en
utbildning, om vars mångsidighet dagbokens allt personligare och
självständigare reflexioner om läst och sett, erfaret och tänkt,
bära vittne, samt ett skaldskap, vars omfångsrikaste frukt blev
en omdiktning i fem scener av sagan om Eros och Psyche.
Den mysticism, som genom Maeterlinck och många andra
under dessa år vann bekännare, tilltalade visserligen även Otto
Brauns fantasi, likaså frågorna om de spiritistiska fenomenens
vetenskapliga förklaring. Känslig för allt nytt, föresatte han
sig likväl att låta dessa frågor vila. Hans dyrkan av tankens
och formens klarhet var väl den yttersta grunden härtill. Hau
förklarade det vara sin plikt, men talade med kanske djupare
fog om sitt daimonion, sin dämon. Den tillät honom att dikta
— ehuru han från pliktsynpunkt haft betänkligheter häremot —
men höll honom tillbaka framför mystikens portar. Trots planer
på social och politisk verksamhet förde den honom till estetiska
studier. Det bärande och drivande hos de högsta konstnärerna
såg han betecknande nog i »einem zentralen Zweck», och
anledningen till konstens nedgång under olika epoker ville han se i
bristen på ett sådant. Hans reflexioner härom måste förbigås;
de skönhetsintryck han fick från den italienska renässansen, som
han grundligt studerade, och från ett förnyat och långvarigare
besök i Italien, gåvo synbarligen hans intressen en fast punkt,
kring vilken hans tankar och åskådningar grupperade sig.
Över betryckthet och svindel, som tidtals plågat honom, klagar
han ej längre. Det sinnliga varseblivandets livgivande kraft
griper honom starkare än förr. Man märker även i flera av
dikterna spåren av en djup böjelse, som åtminstone i de
offentliggjorda ej närmare kan följas. De motbjudande och förhatliga
intryck, som det offentliga livet och samtida litteratur ofta väckt,
störa honom knappt mera än vardagslivets oundvikliga fulhet.
Flertalet av de dikter, som offentliggjorts, härröra från dessa två
år. Även de personligaste och mest självupplevda bära prägel
av det antika skönhetsideal, som han tillägnat sig. De förråda
stundom skapandets möda, äro ofta utryck för den genom
reflexionen tillkämpade jämvikten i hans värld av intryck och
idéer, sällan den lättvunna frukten av inspiration, vittnesbörd
mera om antikens klarhet än om dess gratie. I naturen finner han
en vederkvickelse från alla intellektuella ansträngningar.
Naturvän hade han alltid varit; strövtågen i skog och mark blevo en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
