Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - En germansk gestalt. Av Curt Rohtlieb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN GERMANSK GESTALT 349
källa till glömska av allt utom de intryck, som fylla hans
sinnen.
Man kan knappt återhålla en jämförelse ined Goethe, så föga
än Otto Braun medhann. Men han saknade framför allt den
suveräna egoism, som gjorde den unge Goethe så oberoende av
andra plikter än diktarkallets och konstnärskapets, och som trots
hans mångfresteri avhöll honom från all för hans individualitet
otjänlig sysselsättning. Under det att för Goethe den tvungna
utbildningen till statstjänst knappt berörde hans utveckling, såg
Braun från sin tidiga barndom i samhället en härskare, vilken
han var skyldig alla sina rika gåvor. Knappt yngling strävade
han efter planmässighet i sin egen utveckling — huru olikt
Goethes sorglösa förtröstan på sin Genius!
Umgänget med naturen fyllde honom dock med visshet, att han
skulle kunna utan splittring upptaga den mångfald av
skönhetsintryck från skilda tider och världar, som han kände sig
behöva. Åt den vissheten ger han uttryck knappa två veckor
före världskrigets början. Men man märker, huru de praktiska
frågorna trots allt träda i bakgrunden under denna tid.
Historien, dikten, konsten fyllde honom tillräckligt.
Tysklands medeltid och dennas diktning lämnade särskilt hans
fosterlandskärlek näring. Walter von der Vogelweides subtila
lyrik, den djupsinniga berättelsen om Der arme Heinrich, legender,
krönikor och visor från naivare tider väckte hans största
förtjusning. Resor till den medeltida arkitekturens yppersta
minnesmärken uppenbarade den kraft och de utvecklingsmöjligheter,
Tyskland ägt och som ännu måste finnas kvar. Han delade
ej den stolthet över det moderna Tysklands prestationer, som i
det offentliga ofta tog sig högljudda uttryck, men var djupt
genomträngd av vissheten om en framtid, värdig hans på anlag
och krafter rika folk. »In Bild- und Bauwerk, in Dichtung und
vor allem in der Gestaltung des Lebens geniigten wir unserer
Bestimmung noch nicht.»
I denna visshet träffade honom krigsutbrottet.
Inför den inringning, som syftade till hans lands undergång,
var hans beslut fattat, och inga praktiska svårigheter kunde
rubba det. Han var utan tvivel närmare bekant med antikens
och renässansens stora tänkare och hjältar än med sina blivande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
