- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Trettonde årgången. 1923 /
350

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - En germansk gestalt. Av Curt Rohtlieb

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

350 CURT ROHTLIEB

vapenkamrater. Kriget gav honom med ens ett mål, åt vilket
han kunde offra sig helt. Uppgiften fyllde honom med samma
hänförelse som hela hans folk. Han missleddes ej ett ögonblick
av talesätten om ententens upphöjda krigsmål och snövita
fredsvilja. Efter någon tids tvekan antogs den spädvuxne 17-åringen
som frivillig. Det patos för staten, som ej fått näring i fredstidens
Tyskland, förvandlade individualisten till ett villigt led i den stora
organismen, ehuru militärtjänsten frestade både de fysiska och
moraliska krafterna till det yttersta. Mitt under den med skymford
och allt slags obehag späckade exercisen greps han av beundran
för den preussiska härens uppfostringsförmåga. Kroppsligen
sviktade han under ansträngningarnas börda, men höll likväl ut.

Vid jultiden 1914 skickades han till fronten. I skyttegravar
och på rekognosceringar gjorde han sitt yttersta, vann tidtals
beundran av befälet, som ej brukade slösa med lovord, men hans
samhörighet med socialdemokratiska kretsar väckte även
misstroende och motvilja hos många förmän. Efterhand blevo dessa
majoritet. Hans personlighet stack väl även av. Från
trakasserier, som hotade att göra hans tillvaro outhärdlig, räddades
han dock genom förflyttning till en miljö, där han lättare kunde
finna sig till rätta.

Om han sålunda själv hade anledning till missnöje och
bitterhet, fann han dock intet för svårt eller motbjudande i tjänsten,
men med oro iakttog han redan under andra krigsåret det
jäsande missnöje som rörde sig hos alla dem, vilkas pliktkänsla
var mindre stålsatt. »Vom Staatsschöpferischen sehe ich
vor-läufig nichts», är hans korta reflexion om de missnöjda.
Krigets vardagslag var mera nedbrytande än farorna i kulregnet,
»dumpf, grau, hässlich wie jeder Alltag». Eget är att se, vilka
uttryck spekulationerna om krigets mening, betydelse och
innebörd togo litet varstans. Att det var ett viktigt led i den
förnuftiga världsutvecklingen, tyckes envar hava ponerat, vanligen
med mycket egocentrisk betoning.

Även Braun spekulerade över, huru nödvändigt och välgörande
det varit för hans utveckling. Att det härdade honom är
obestridligt. Men konflikten mellan hans pliktkänsla och
krigarlivets outhärdliga brutalitet har tydligen gjort hans fantasi
sterilare. Den drev honom ock att uppsöka spekulativa rymder,
vilkas töcken ej passade hans på det klara och handgripliga
riktade sinne. Det tomma spekulerandet har ju i det av kriget

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:24:41 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1923/0360.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free