Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - En germansk gestalt. Av Curt Rohtlieb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN GERMANSK GESTALT 853
Hans val av lektyr, som i dagböckerna kan följas ända till
slutet, är betecknande. Näst de grekiska författarna, varur sedan
barndomen hans tankeliv hämtat sin växtkraft, och den militära
facklitteraturen, vars fordran på sammanhang i stort och reda
syntes honom förebildlig, var under hans sista tid Hölderlin
föremål för hans djupast kända beundran. I sin naturdyrkan,
antikhänförelse och ensamhetskänsla visa de ock en tydlig
frändskap. Tragiken hos Hebbel, den store ensamme, i lika mån
tryckt av sin stora uppgift och av vardagslivets små, aldrig
vilande omsorger, imponerade ock i hög grad på den i
skyttegravarnas smuts och elände kämpande. Historiska verk, särskilt
Motleys Nederländernas frihetskrig, vars tendens och innehåll
ju voro ytterligt aktuella, utgjorde likaledes en vederkvickelse.
Och förvisso blev hans sinnesstyrka satt på prov. Den ene
efter den andre av dem, som vunnit hans sympati och i vilka
han såg kamrater ej blott under striden utan även för
nydaningsarbetet efter freden, rycktes bort. Själv avböjde han
överordnades erbjudande att förflyttas till mindre farliga platser än
västfrontens skyttegravar. Regeringen hade, något sent,
föranstaltat om ett urval av de mest begåvade, som borde sparas.
Otto Braun vägrade att lämna den plats, där ansvaret och faran
var störst. Ivrigt sysselsatt med den offensiv, som man våren
1918 hoppades så mycket på, slutade han sitt sista brev till de
hemmavarande: »Es ist so schön, die Zukunft ganz undurchsichtig,
und man känn sich allerlei bunle Farben und Zauberlandschaften
hineinmalen.» Ett par timmar senare ändade en fullträff hans liv.
Av det han åsyftade blev blott föga fullbordat. Hans korta bana
gör måhända betraktaren benägen att tillägga hans gestalt större
dimensioner än en fortsatt verksamhet skulle hava rättfärdigat.
Men hos gestaltens drag måste varje läsare fmna något av det
från flärd och låghet fria, som ett germanskt sinne sätter mest
värde på. Inför den, vilkens egen blick så föga skymdes av
gränserna mellan länder och tider, bli dessa gränser något föga
väsentligt. Vi ha fullgoda skäl att om Otto Braun upprepa den
efterskrift, som ägnats en vida mera berömd landsman till honom:
Denn er war unser! Mag das stolze Wort
Den lauten Schmerz gewallig iibertönen!
Und hinter ihm ini wesenlosen Scheine
Lag, was uns alle händigt, das Gemeine.
24*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
