Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Litteratur - Ur språkens värld. Av Rolf Nordenstreng - Esaias Tegnér: Ur språkens värld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
UR SPRÅKENS VÄRLD
Med stor glädje skulle professor Esaias Tegnérs bok Ur språkens
värld. (Tre uppsatser. Stockholm 1922, Albert Bonnier. Kr. 12:—)
ha hälsats av långt flera tusenden än förläggaren anar — om de icke
stode där likt Tantalus med de åtrådda kunskapsfrukterna hängande
oåtkomliga över dem. Jag hörde nyligen av en seminarielektor att
de flesta av hans elever skulle vilja köpa sig boken, men nödgas
avstå från ett så dyrbart nöje. För skuldtyngda studenter och lärare
är tolv kronor likaledes ett väl högt pris på en bok om 336 sidor,
helst det ju icke stannar därvid: två delar till äro att vänta, och
sålunda blir det hela 36 kronor. Hade det icke varit bättre att trycka
arbetet i Tyskland eller Finland och då i en stor upplaga, 10,000 ex.,
som knappast hade blivit svårsäld, om priset hade varit mera lämpat
efter läsfolks tillgångar? Ty professor Tegnérs samlade uppsatser ur
språkens värld ha alla förutsättningar att bli om icke precis en
folkbok, så dock något liknande. Den rika och ofantligt mångsidiga
lärdom de innehålla är framställd i en form så klar, så lättfattlig och
så underhållande, att den kan njutas av envar någorlunda bildad
person. Tänk en sådan bok att sätta i handen på ungdomen, vilka vidder
och rymder den skulle öppna för dem — om den icke låge där så
hart när onåbar bakom sina tolv silverlås!
Vad de verka friska och tidsenliga, dessa gamla uppsatser som
här ånyo möta oss! Eljes bruka ju tankealster, vetenskapliga sådana
ej minst, ofta bli förlegade inom ett tjog år, stundom redan förr.
Studier i en svensk ordbok såg första gången dagen 1869. Det är
en räcka särdeles både roande och givande etymologiska kåserier, nu
tillökad med två nya, ett om Karlavagnen och ett orn dödsgudinnan
Hel. Det förra är längst och innehållsrikast; förf. uppvisar där att
den »karl», den gubbe som är dess ägare i heden tid har uppfattats
dels och väl mest som Tor — han kallas ju också Torekarl — dels
även som Odin, också han känd som Karl, »Gubben». I Hel vill
Tegnér icke gärna se en mytisk personlighet från hednatiden, utan
snarare en efterhednisk skapelse av skaldelärdom; hedningarna skulle
med detta namn egentligen ha förstått dödsriket. Dock vidgår han
ärligt att en dödsgudinna — eller låt oss hellre säga dödsjättinna —
Lokes mo och ulvens syster, omtalas redan i ett par norska
forn-kväden från 800-talet och i ett isländskt — av själve Egil Skallagrimsson
— från 960-talet. En fullt modern forskare skulle väl med en del
vetenskapligt bländverk kunna krångla sig ifrån dessa hindersamma fakta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
