Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Litteratur - Ur språkens värld. Av Rolf Nordenstreng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 355
men det håller Tegnér sig för god till. Själv är han medveten orn
att han rör sig på gungande grund och kallar sin studie för »ett
dristigt attentat». Frågan är också om attentatorn på det hela taget
lyckas mer än riva ner den blåbleka jättinnans sängomhängen, krossa
hennes svälttallrik och tillfoga hennes stackars båda trälar så
allvarliga sår, att det är ovisst, om de repa sig. Metoden att av de
heden-tida källornas tystnad eller fåordighet dra långtgående slutsatser och
göra Snorre till en isländsk Dante är visserligen nu för tiden mycket
omtyckt och därtill ytterst smickrande för den store isländske
mytologen, historieforskaren, skalden och statsmannen; men likafullt
påminner den rätt mycket om järnvägsbygge på jäslera. — Bland de
övriga »ordboksstudierna» är Skidbladner kanske intressantast: förf.
ser i guden Frös rymliga, men lätt hopvikbara skepp, som har evig
medvind, en icke sällsynt naturföreteelse: parallella, smala band av
fjädermoln, som sträcka sig över himmeln och tillföljd av
perspektivet närma sig varandra mot ändarna för att vid synranden gå helt
ihop, så att de påminna om ett långskepp med tillspetsad fram- och
bakstam; dessa molnstrimmor ha ofta en helt annan riktning än vinden
i de undre luftlagren och kunna därför tyckas gå mot denna. — En
annan, högst fängslande studie är Dragoman och tolk, där han
uppvisar att det förra ordet i formen targumänu möter oss redan i en
assyrisk kilskriftsurkund med den vördnadsvärda åldern av 3,300 år
och vidare gör sannolikt att tolk är en i slaviska språk gjord
ombildning av detta samma.
Den andra uppsatsen i ordningen, Språk och nationalitet,
ursprungligen införd i Svensk tidskrift 1874, är ett utförligt inlägg mot den s. k.
historiska skolan bland språkforskarna. Närmast är den framkallad av
Viktor Rydbergs uppsats i denna tidskrift 1873, Tysk eller nordisk
svenska? I de flesta stycken vederlägger Tegnér lika grundligt som elegant
denna skolas uppfattning av fornsvenskan som normgivande för vårt
nutida språs. Fullt rättvis är han dock icke. År 1874, i stridens
hetta, var detta icke att undra på. Men fyrtioåtta år senare, då han
genomsåg sitt verk, kunde han gärna ha visat Rydqvist och Säve,
Hildebrand och isynnerhet Rydberg, något mera uppskattning av deras
strävanden. Den historiska skolan ville i alla fall något, den var
målmedveten, och fast den gick till överdrift, voro dess överdrifter
mindre skadliga än den nutida svenska språkforskningens
hållnings-löshet och brist på intresse, när det gäller språkvård. Mycket
slående sant och riktigt finnes i kapitlet om Purism; men förf. hyllar
en väl ensidigt praktisk åskådning och tar för litet hänsyn till de
språkliga skönhetsvärdena — förvånande nog hos en sådan stilist.
Här är icke platsen att dryfta språkrensningens ytterligt invecklade,
men också ytterligt viktiga, alltid brännande spörsmål, helst jag förut
(häft. 7, 1916 och häft. 4, 1917) i denna tidskrift rätt ingående, orn
också icke uttömmande, har sysslat med dem. De kräva en
behandling för sig, som ej en bokanmälan kan rymma.
Men även om sista ordet i hithörande frågor ingalunda är sagt
med Tegnérs Språk och nationalitet, är hans inlägg ett av de sak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
