- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Trettonde årgången. 1923 /
365

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 28. 7. 1923 - En fallen diktator

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DAGENS FPxÅGOR 365

dinand och dennes rådgivare. En tid därefter ledande minister,
påyrkade han ivrigt fullständig underkastelse, ånger och bot för att
därigenom väcka fiendernas sympatier och av deras nåd och
barmhärtighet få mottaga belöning i form av mildrade fredsvillkor. Han
kunde åberopa, att han på det allvarligaste avrått konung Ferdinand
från att deltaga i världskriget på Tysklands sida. Han hade 1915
besökt monarken och i tydliga ordalag förespått honom hans
kommande öde att förlora sin tron, om han förenade sig med tyskarna.
Lönen härför blev fängelse under större delen av krigstiden.
Stam-buliski må ha drivits av personliga hämndkänslor eller ej, när han
frigiven bedrev sina manipulationer vid krigets slut. Säkert är, att
han missräknade sig på värdet av den inställsamma självuppgivelse,
som karaktäriserade hans förhållande till segrarna. Liksom den
beryktade tyske politikern Eisner genom sitt naiva krav på en tysk
syndabekännelse sökte finna vägen till segrarnas ädelmod och till sin
förvåning fann, att det enligt hans mening oskyldiga tyska folket och
icke endast dess gamla ledare betraktades som fiender, av vilka det
gällde att pressa ut det yttersta, fick Stambuliski erfara, att icke ens
det kraftigaste avståndstagande från krigspolitiken kunde hjälpa
honom. Hans lön i freden blev den minsta tänkbara. Hans enträgna
försök att få det halva löftet om en bulgarisk hamn vid Egeiska
havet till skänks förblevo fåfänga.

Ententemakternas belåtenhet med den undfallande mannen växte,
ju mer Stambuliski befäste sin utrikespolitiska kurs, framför allt
genom försök att närma sig den gamle serbiske antagonisten. Även
härvidlag hade Stambuliski ett synnerligen blygsamt program, varmed
han vid ett besök i Belgrad sökte vinna ett sympatiskt mottagande.
Han avfärdade enkelt det gamla tvistefröet Makedonien genom en
generös förklaring, att ingen i Bulgarien längre tänkte på detta land och
att han själv skulle vägra mottaga det, även om serberna skulle vilja
skänka bort det. Och han framhöll den avvisande hållning han
intagit mot de revolutionära strömningarna för makedonisk autonomi.
Han gick till och med så långt i avståndstagande från gamla
storbulgariska planer, att han icke ansåg Bulgariens förening med
Jugoslavien i en stor sydslavisk stat otänkbar, om också detaljerna i denna
fantastiska skapelse knappast blevo närmare skisserade.

Ententemakterna hade synbarligen alla skäl att hålla Stambuliski
om ryggen. Det är icke alltför ofta, som de funnit en så öppenhjärtig
förtröstan till sin rättvisa och billighet. För övriga sidor av
Stam-buliskis person och verk blundade de därför gärna. Stambuliski
var nämligen på det inrikespolitiska området allt annat än
osjälvständig. Själv av bondestam, blev han vid unga år en stark
förespråkare för agrarintressena och fann i en talrik klass av
småbrukare det egentliga stödet för sin ställning. Robust och
handlingskraftig, hänsynslös i fråga om medel, lyckades han med
skickligt begagnande av konjunkturerna få övertaget över den genom
krigsolyckorna misskrediterade bourgeoisien. Han begagnade
därvid vilka medel som helst. Den upprörande rättegången med den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:24:41 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1923/0375.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free