Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Korfu. Romarnas första besittning i öster. Av Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KORFU 393
genom den barbariska grekiska västkustens naturtillgångar, som
de korinthiska kolonierna utnyttjade. Främst växte den dock
i betydelse, då ur koloniseringen den grekiska
medelhavshan-deln växte upp mellan de nya städerna på rikare slätter och
det bergiga, fattiga Grekland. Ett Storgrekland växer fram med
gräns vid Marseille i väster, vid Svarta havet i öster,
sammanbundet av handel, som låter sad och naturprodukter strömma
till Grekland, medan befolkningen där betalade främst med
kulturprodukter. Ett läge med ordnat utbyte uppkommer inom
den grekiska stadsvärlden; en stad som Athen blev — för att
taga ett känt exempel — beroende av ständig import av säd,
och betalade— det visa med monumental klarhet den etruskiska
jordadelns gravar — bl. a. med sitt berömda lergods, sin konst.
Mitt i detta nät som band städerna samman stod Korfu.
Mäktig, som staden blev, visade den snart den största
självständighet, jå även pietetslös fientlighet mot sin moderstat i Hellas,
mot Korinth. Korfu synes ha kunnat hålla hamn och vägar
öppna för Korinth s konkurrenter, ha fått en stark, neutral
ställning mellan de olika handelsmakter, vilkas skepp togo
mellannamn vid dess redd. Rester av ett sällsynt storartat tempel
vittna ännu orn att på ön legat en storstad i forngrekisk tid, och
bilden av den arkaiska, mäktiga sjöstaden utfylles av vad
Herodotos har att förtälja från senare tid, från omkring 480,
f. Kr. Korfu hade då näst athenarna Greklands största flotta.
Och arten av dess politik belyses i samma sammanhang. När
Xerxes’ perserhär och flotta hotade Grekland 480 förklarade
Korfus borgare, att de ej ville se Hellas gå under; på hellenernas
sida skulle de deltaga i frihetskampen. Men medan grekerna
samlades till slaget vid Salamis fördröjdes flottan från Korfu
vid Greklands sydspets. Och får man tro Herodotos’ skrupellösa
skildring, satte de sig även i förbindelse med perserkonungen
för att till sin handelsställnings fromma kunna ansluta sig till
segraren, vem det blev. Det är den rika krämarstadens sacro
egoismo i sin prydnad! Och genom detta kommo de — menar
Herodotos — i en synnerligen lycklig ställning: segrade
grekerna, kunde de skylla på monsunvindarna vid Greklands södra
uddar; segrade perserna — som man trodde på Korfu liksom vid
oraklet i Delphi — då hade intet fientligt steg tagits, och Korfu
hade därtill sin präktiga flotta i behåll.
Men ur segern över perserna och västgrekernas samtida segrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
