Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Uttrycksbehov och språkriktighet. Av Rolf Pipping
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTTRYCKSBEHOV OCH SPRÅKRIKTIGHET 409
förändringar av olika slag — sådana som bara äro skadliga, och
sådana vilkas olägenheter motvägas av uppenbara fördelar.
Att i detta avseende olikheter finnas har väl ingen förnekat;
i varje fall har Noreen tydligt utsagt detta (sid. 111}.
Härvidlag får det subjektiva naturligtvis ett visst spelrum vid
bedömandet. Men vissa objektiva slutsatser kunna dock härledas ur vår
faktiska kännedom om språkets beskaffenhet.
Den grundläggande synpunkten måste vara, att vi betrakta
språket såsom ett uttrycksmedel. En språklig nyhet är
värdefull i den mån den bringar till uttryck ett nytt och värdefullt
innehåll.
Många språkliga nyheter bringa alls icke något nytt innehåll
till uttryck. Talspråksformen take säger precis detsamma som
taket, vi gick detsamma som vi gingo. De allra flesta
förändringar i uttal och form äro på intet sätt nyttiga från innehållets
synpunkt; deras fördel ligger för det mesta i en större
bekvämlighet. Men just inför kravet på sammanhållning bör
bekvämlighetssynpunkten vika. I .fråga om språkets struktur är därför
en hög grad av konservatism på sin plats. Som stöd för den
traditionella strukturen är en konservativ ortografi av vikt.
I skriftspråket äro specifika talspråksformer som take, vi gick
ur innehållets synpunkt behövliga endast, då i realistiskt syfte
talspråk skall återgivas i direkt anföring, alltså för en viss
begränsad stilart.
Däremot äro språkliga förändringar av värde för innehållet
oundvikliga på området för ordförrådet och ordens betydelse.
Härvidlag gäller det framför allt att göra klart för sig
skillnaden mellan olika stilarters krav — det vill djupast sett säga de
variationer i uttrycksbehovet, ur vilka stilarternas differentiering
framgått.
I detta avseende måste framför allt hållas i sikte skillnaden
mellan ett intellektuellt och ett emotionellt uttrycksbehov. Den
vetenskapliga stilen och normalprosan äro och böra vara helt
eller övervägande intellektuella; det personliga draget i de
litterära stilarterna beror därpå, att jämte ett tankeinnehåll även
ett känsloinnehåll söker sig uttryck.
Människans intellektuella funktioner förete ju en hög grad av
likformighet. På den grund är en hög grad av likformighet
också möjlig att uppnå i fråga om uttrycket för vårt tänkande.
Och än mer: på detta område är den största möjliga fasthet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
