Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Litteratur - Två världshistorier. Av Carl Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 415
kommande är emellertid Steffen ingalunda belåten. Hans tes är
nämligen, att varje historiskt samhälle av någon betydelse och livslängd
måste efter den fjärran urtiden genomlöpa åtminstone de trenne
typologiska stadierna forntid, medeltid och nyare tid; huruvida det också
hinner in i nutiden, beror tydligen på alldeles särskilda förutsättningar.
Enligt denna tes och det därpå byggda schemat delar han följaktligen
sin framställning av den historiska tiden så, att han under forntiden
genompasserar alla länders forntid, oavsett deras kronologiska
sammanhang, sammalunda för medeltid och nyare tid. Sålunda finna vi
under dessa olika »världsåldrar» följande partier av några som exempel
utplockade länders historia behandlande:
Forntid Medeltid Nyare tid Nutid
Grekland t. 800 f. Kr. 800—560 f. Kr. 560-146 f. Kr. —
Rom...... t. 550 f. Kr. 550—30 f. Kr. 30 f. Kr.—476 (1453) e. Kr. —
Kina ... t. 682 f. Kr. 682—259 f. Kr. 249 f. Kr. — närv. tid —
Sverige t. 1250 e. Kr. 1250—1521 e. Kr. 1521 —1809 e. Kr, 1809—närv.
tid.
I fall nu detta framställningssätt skulle betraktas som ett försök
att giva världshistorien under ny gruppering, måste visserligen
fackhistorikern eftertryckligt opponera sig. En dylik schematisering skär
helt och hållet bort ett av de mest centrala elementen i all historia,
nämligen undersökningen av växelverkningarna mellan folk och
samhällen, kronologiskt samhöriga men olika till tendenser och
utveckling. För alla de betydelsefulla upplysningar, vi genom sådan
undersökning kunna vinna om de olika folkens anlag, statsinstitutionernas
styrka och utvecklingsförmåga, viktigare kulturimpulsers omvandlande
kraft och deras skiftande utgestaltning i skilda länder och hos olika
folk m. m., få vi en mycket mager ersättning i det typologiska
schemats klassificering av staternas utvecklingsskeden.
En annan sak är, att man naturligtvis, om man har tid och lust,
kan diskutera likheten i de särskilda staternas förhållanden under
den ena eller andra av de berörda världsåldrarna. För en sådan
diskussion är här icke tillfälle, men väl må det betonas, att exempelvis
parallellismen mellan Rom och Sverige under deras »medeltid» och
»nyare tid» förefaller förtvivlat konstruerad. Undertecknad har
åtminstone svårt att tänka sig grundligare olikheter med hänsyn till struktur
och tendenser än mellan den svenska bondestaten med dess strängt
nationella begränsning och Rom, den världshärskande staden med dess
otroliga uttänjning av det rådande folkelementet. Det må låta cyniskt
eller kanske snarare, sociologiskt sett, högst okultiverat — men jag
kommer icke ifrån att misstänka något »typologiskt onormalt eller
bakvänt», för att citera förf., hos det betraktelsesätt, som placerar
Augustus och Gustav Vasa i samma samhälleliga världsålder. Eller
med andra ord, för att finna en sådan parallellism tillfredsställande
ådagalagd, måste man begränsa sin betraktelse till ett fåtal och
jämförelsevis ytliga omständigheter i staternas liv. Det torde vara något
av samma flyktiga fastnande vid biomständigheter, som vi på annat
område känna så väl igen från år 1917, då många rättrogna demo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
