- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Trettonde årgången. 1923 /
421

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Litteratur - Hävd och hembygd. Av Bengt Thordeman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LITTERATUR 421

delselösa seder och bruk kunna innehålla klaven till en hel gåta och
rätt bedömda kunna öppna överraskande perspektiv mot folksjälens
innersta djup. Den inhemska folktroforskningen befinner sig, säger
förf., trots senare års uppsving ännu i ungefär samma ställning som
växtkännedomen fore Linnés tid. Under sädana omständigheter
förstår man lätt vikten av att vad som ännu lever kvar av åldriga
plägseder blir upptecknat och bevarat innan det helt blir utrotat av
den nya tidens mekanisering.

En monumentgrupp som genom lagstiftningen och kanske ännu mera
genom sin offentliga karaktär synes böra vara väl skyddad är
kyrkorna och vad med dem sammanhänger. Tyvärr är det ej så; ännu
syndas allt för mycket mot både lag och anständighet då det gäller
kyrkornas och de kyrkliga inventariernas vård och iståndsättande,
även om det måste medges att en riktig uppfattning rörande dessa
förhållanden för närvarande håller på att vinna insteg i allt större
kretsar. Säkerligen ha de kyrkliga utställningarna samt förarbetena
för Sveriges kyrkor och vad som av detta väldiga verk publicerats
varit av synnerligen stor betydelse för att framkalla denna allmänna
förståelse för och kunskap om kyrkorna såsom konstverk och
kulturminnesmärken, vilken är den enda bärkraftiga grunden för den
offentliga minnesvården. Med den klarhet och flärdfrihet, som är
utmärkande för denne forskare, ger riksantikvarien Sigurd Curman en
skildring av kyrkorna ur dessa synpunkter, och han framhäver till sist,
att ingenting är bättre lämpat för att utgöra kärnan i en svensk
landsförsamlings hembygdsundervisning än just kyrkan, som ju ofta
är det enda påtagligt historiska minnesmärke socknen äger.

Likasom de folkliga traditionerna inom det andliga området äro
dömda till undergång av vår revolutionerande tid, på samma sätt
står allmogens materiella kultur inför sin upplösning — det lönar
sig ej att sörja däröver, tiden måste ha sin gäng och moderna krav på
komfort och hygien kunde ej avvisas. Men vad som måste ske innan
det snart nog blir för sent, är ett fullständigt utforskande av denna
kultur, insamling av de lösa föremålen och beträffande
byggnadskulturen bevarande av åtminstone någon typisk miljö för varje landskap
och åtminstone någon typisk byggnad för varje socken. För
sistnämnda uppgift framlägger amanuensen Sigurd Erixon ett kortfattat
och distinkt program, som man må hoppas blir läst och begrundat
ute i bygderna. En sådan »gammelgård» borde väl också kunna
bidraga till att öppna ögonen för allt det goda och sunda i de gamla
allmogebyggnaderna och därigenom föra den folkliga
byggnadsverksamheten tillbaka från sin förvildning och dekadens till en närmare
kontakt med de gamla traditionerna.

Amanuensen Erixons bidrag har fått titeln Vårt inre
kulturförsvar. Detta kunde gälla som rubrik till hela den avdelning av
årsskriften, som jag nu i korthet refererat. Sällan ha riktlinjerna för
detta vårt inre kulturförsvar fått ett så allsidigt och auktoritativt
uttryck som i dessa fyra uppsatser.

Under de bidrag som sammanhållas av tanken på Gustav Vasa-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:24:41 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1923/0431.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free