Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 3. 10. 1923 - Den nya liberalismen i England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den nya liberalismen’
i England.
DAGENS FRÅGOR 425
När en av det liberala partiets mest spridda
tidningar för några veckor sedan skulle ge ett
dräpande svar på ett oförbehållsamt uttalat tvivel på det under
bildning varande nya partiets utsikter att bli en samlingspunkt för den
borgerliga politiken, så bestod huvudargumentet av en hänvisning till
att Englands liberaler i själva verket kämpa med samma svårighet
som de svenska meningsfränderna, men att man där lika litet som i
Sverige ger liberalismens sak förlorad »därför att de partier, som i
ett visst begränsat fall uppburit idén, upphört att vara till». Den
liberala åskådningen »är för tillfället husvill, det är allt».
Det var just detta bostadsbekymmer, som konstaterats i den
artikel, vilken vållat den mycket spridda liberala tidningens vrede. Man
undgår icke det problemets handgripliga svårigheter genom att tala
stora ord om de eviga liberala idéerna. Diskussionen gällde i detta fall
icke idéerna, utan deras förverkligande i praktisk politik genom dem,
som tagit partimonopol på att vara liberalismens bärare. Fortfarande
väntar man både i England och Sverige på det utlovade
»handlingsprogram», som skall bereda den husvilla liberalismen tak över
huvudet. I England ha emellertid aktningsvärda ansatser gjorts att
utforma riktlinjerna för en ny liberal politik i anslutning till nutidens
stora politiska problem och det engelska samhällslivets aktuella
uppgifter. Ett intressant led i detta arbete var The Liberal Summer School
i Cambridge den 2—9 augusti. Förra året hölls en liknande
sommarkurs i Oxford, och avsikten är förmodligen att skapa en
institution — en god idé i så fall. Egendomligt nog har den liberala
pressen i Sverige icke ägnat Gambridgekursen någon större
uppmärksamhet, ehuru de problem som där berördes ha stark aktualitet även
för den svenska liberalismen.
Det utförliga referat av de viktigaste föreläsningarna, som
meddelas i den numera av bl. a. J. M. Keynes redigerade The Nation &
The Athenaeum, ger ett starkt Intryck av de svårigheter som möta,
när det gäller att utforma liberalismens nya handlingsprogram. Det
är en rätt växlande provkarta på »praktisk liberal politik», som
framvisas. I en punkt voro dock troligen samtliga talare och åhörare
ense, nämligen i att fördöma Lloyd George, det liberala partiets
förstörare, som han karaktäriserades i professor Gilbert Murrays
hälsningstal. Kriget och den atmosfär som det skapade hade emellertid
redan tidigare undergrävt den engelska liberalismen, konstaterade
samme talare, och det var säkert av fullaste övertygelse som både
han och övriga föreläsare framhöllo såsom en av liberalismens
största uppgifter att driva en aktiv fredspolitik, vartill ett par talare
troligen räknade uppgiften att kraftigt nedbringa försvarskostnaderna.
Det är emellertid i behandlingen av de stora ekonomiska och
sociala problemen som man framför allt söker förebuden till den nya
liberala politiken. Flera talare uttalade starka sympatier för en
begränsning av arvsrätten. Ett föredrag var ägnat åt frågan i vad mån
en rättvisare fördelning av nationalförmögenheten skulle kunna
åstadkommas genom en sådan begränsning. Det förslag, som skisserades,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
