Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 3. 10. 1923 - Den nya liberalismen i England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
426 DAGENS FRÅGOR
«
gick ut på att all kvarlåtenskap över 5,000 punds värde skulle delas;
en kapitalist skulle således ej ha rätt att testamentera en
förmögenhet, större än nyssnämnda summa, till en enda person. Ju större
förmögenheten är, desto mindre skulle, procentuellt taget, den del
bli, som kan lämnas till en person. Målet måste vara att skapa ett
större antal små förmögenheter i stället för ett färre antal stora.
»The diffusion of property is the most conservative way of securing
this greater equality that suggests itself, and the regulation of
in-heritance is only one element in a general policy of promoting the
diffusion of property».
Sympatierna för begränsning av arvsrätten gingo som sagt igenom
i flera av föredragen, men en svag reservation kom dock fram i ett
intressant anförande om Socialism and social reform av R. H. Brand.
Han vände sig särskilt mot den även på visst liberalt håll
omhuldade tanken på en begränsning av affärs- och industrivinster, men
tillade, att han ej vore övertygad om att icke begränsningen av
arvsrätten hade större nackdelar än fördelar. Risken förefinnes alltid, att
företagsamhet och sparsamhet minskas genom sådana åtgärder.
Invändningen väger dock mindre tungt, medgav han, när det gäller icke
närskyldas arvsrätt.
Socialismens principer underkastades av flera talare en skarp
kritik, men argumenten voro i stort sett de gamla, som den klassiska
liberala nationalekonomien utformat. Åtskilliga av de åtgärder, som
vissa av mötets talare rekommenderade såsom tidsenlig liberal
politik, sammanfalla emellertid snarast med det engelska arbetarpartiets
aktuella program. Så angav exempelvis Ramsay Muir såsom ett av
de liberala idealen »a real security of livelyhood», vilket innebure, att
»varje hederlig arbetare måste vara säker om ett anständigt och
tillbörligt uppehälle både när han är i arbete och när han är
arbetslös utan eget förvållande». Liberalismen måste därför vara med vid
den slutliga lösningen av frågorna om lagstadgad minimilön och
arbetslöshetsförsäkring, menade han. Samme talare gjorde vissa
reservationer till kravet på tryggad äganderätt, vilka antagligen
tacksamt inregistreras på socialdemokratiskt håll. Det program som
E. D. Simon skisserade i bostadsfrågan låter sig också lättare
förlikas med de socialistiska än med de liberala idéerna:
hyresstegrings-lagen måste bibehållas så länge bostadsbrist råder, och någon verklig
lösning av bostadsfrågan kan icke uppnås, innan löneproblemet är
löst på ett sätt som tillförsäkrar varje flitig arbetare en tillräcklig
inkomst. Detta i sin tur förutsätter att hela det nuvarande
industriella systemet kastas överbord. Vad som skall sättas i stället får
man endast vaga antydningar om. Den »industriella demokratiens»
problem berördes i anmärkningsvärt allmänna ordalag; ett förslag
om »a national industrial assembly» i anslutning till
Whitley-kom-mitténs huvudprinciper, erbjuder emellertid åtskilligt av intresse.
I påfallande motsättning till de radikala sociologernas
reformförslag stodo ett par uttalanden av representanter för det liberala
näringslivet. Sir Peter Rylands analyserade klart och skarpt den eng-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
