- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Trettonde årgången. 1923 /
428

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 3. 10. 1923 - Valutaelände — und kein Ende

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

428 DAGENS FRÅGOR

någon mån säkerställa sig mot verkningarna, genom att vid sidan av
det ständigt mer fördärvade, vanliga betalningsmedlet eller
»kurantmyntet» taga sin tillflykt till en jämförelsevis stabil värdemätare, den
ädla metallen själv (silver) eller jämförelsevis hederligt utländskt s. k.
handelsmynt. Detta är vad man denna gång först långt om länge
kommit sig för med, t. o. m. i länder som Tyskland och Österrike,
där dock valutaförsämringen långt överstigit vad man känner från äldre
tider. Orsaken är sannolikt den i historien nära nog enastående
period av ordnade penningförhållanden, som guldmyntfoten skapade,
i det att man under denna vande sig av med att skapa garantier
emot statsmaktens missbruk på penningväsendets område; den
allmänna flatheten gentemot statens övergrepp och maktmissbruk gjorde
säkerligen också sitt till. I alla händelser kan det ej råda något
tvivel om att enda räddningen för samhällslivet består i att använda
en an lan värdemätare än en valuta, vars värde dagen därpå ingen
kan ijrutse. För att blott ta ett enda exempel bland tusende:
lösnummer av en stor tysk tidning, t. ex. Berliner Tageblatt, kostade
ännu i juni månad 1923 blott 200 å 300 mark; i mitten av
september var priset uppe i 3 å 600,000 mark och i slutet av samma månad
i 4 å 5,000,000 mark, omkring tio tusen (10,000) gånger så mycket som
fyra månader tidigare. Det enda som kan rädda något av den
mänskliga verksamhetens elementära förutsättningar är att röra sig med en
annan värdemätare vid sidan av ett sådant betalningsmedel som
detta.

Så har också sent omsider i tilltagande grad börjat ske i
Tyskland, icke blott så att man gör alla möjliga tillägg till ett visst
grundpris (grundlön), utan också så att man från början resolut räknar
priserna i någon god utländsk valuta, vanligen dollar eller pund
sterling. Detta missuppfattas ofta därhän, att man tänker sig dessa senare
mynt eller sedlar som betalningsmedel i Tyskland. Visserligen
saknas ej exempel därpå, men i förhållande till totalomsättningen
sker det i försvinnande liten grad; det viktigaste är något annat,
nämligen att man utanför det begränsade område, där det lilla fåtalet
innehavare av utländska valutor lämnar dem i utbyte mot varor och
prestationer, räknar i utländsk valuta, fastän man betalar i
pappersmark efter gällande kurs. Därmed är man tillbaka vid. äldre tiders
förhållanden, med ett fördärvat kurantmynt som betalningsmedel och
vid dess sida ett gott utländskt mynt som värdemätare.

Man skulle nu ha väntat av tyska regeringen eller riksbanken, då
den såg sig ur stånd att bevara riksmarkens värde ens vid
milliondelen av den ursprungliga, att den skulle hjälpa medborgarna till
rätta genom att vid riksmarkens sida sätta något stabilt inhemskt
mynt, vari riksmarken kunde omräknas. Endast på detta sätt kunde
det nämligen låta sig göra att hålla de breda lagrens sparvillighet
uppe; ty att tänka sig bankinsättningar i pappersmark förutsätter en
tro på insättarnas ekonomiska dåraktighet och en vilja att exploatera
denna som knappast behöva karakteriseras. Eftersom bankerna på
en gång * låna in och låna ut, skulle de ha varit i stånd att utan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:24:41 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1923/0438.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free