Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 3. 10. 1923 - Janina, Korfu och Genève
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
436 DAGENS FRÅGOR
man med anledning av det skedda med hån och sarkasmer överhopar
Nationernas förbund, som väl närmast hör till de kränkta parterna
i målet. Rätta adressen för de hårda orden torde i stället vara de
• stormakter, som gång efter annan under krisen vid inträffande
motsättningar mellan klar rätt och egna intressen utan att tveka eller
blinka läto de senare väga tyngre i vågskålen, trots alla försäkringar
om motsatsen vid fredssluten efter världskriget och vid
Folkförbundets upprättande.
Det invecklade händelseförloppets allmänna gång torde tillräckligt
belysa riktigheten av dessa påståenden. För mordbudskapet från
Janina reagerade italienska regeringen ungefär på samma sätt som
den österrikisk-ungerska 1914 efter mordet i Sarajevo. Mussolini tog
från början för avgjort, att mordet begåtts av grekiska nationalister
i harmen över några för Albanien gynnsamma gränsregleringsbeslut
av general Tellini samt att grekiska myndigheter voro åtminstone
moraliskt medskyldiga i mordgärningen. Riktigheten av denna för
Italiens hållning grundläggande hypotes har i fråga om de grekiska
myndigheterna ej alls kunnat styrkas vid den internationella
undersökningen, och rörande mordets grundmotiv framkom därvid som
en alternativ möjlighet, att här skulle föreligga albansk blodshämnd
för en del stränga åtgärder, vilka den mördade generalen vidtog
under världskriget som italiensk befälhavare i Valona. Skulle denna
möjlighet senare visa sig ha varit den verkliga förklaringsgrunden,
så kommer detta att åt hela den mot Grekland riktade
straffproceduren ge en prägel av makaber tragikomik. Allt tyder emellertid på
att det var i god tro om mördarnes eller åtminstone
mordanstif-tarnes grekiska nationalitet som Mussolini riktade sina åskviggar
enbart mot Athen, och grekiska regeringen kan i alla händelser ej
komma ifrån, att mordet ägde rum på grekiskt territorium och att
det möjliggjordes genom bristfälligheten i de skyddsåtgärder grekiska
myndigheter vidtagit för den internationella kommissionens trygghet.
Före sin automobilfärd till den av honom angivna utgångspunkten
för dagens arbete, där italienska, grekiska och albanska officerare
skulle mötas, hade emellertid general Tellini enligt grekisk uppgift
avböjt honom erbjuden militäreskort.
Mussolinis ultimatum lät ej vänta på sig lika länge som greve
Berchtolds. Det delgavs grekiska regeringen redan den 29 aug. och
innehöll som bekant en lång rad av stränga krav, vilkas godtagande
fordrades inom 24 timmar. Grekland förklarades i den samtidigt
med överlämnandet publicerade verbalnoten moraliskt medskyldigt i
vad som skett, italiensk inblandning i grekisk rättsskipning krävdes
(bl. a. föreskrevs dödsstraff för alla till mordgärningen skyldiga), och
förutom förödmjukande ursäkter skulle grekiska regeringen, som
redan dagen efter mordet uttryckt sitt beklagande, ofördröjligen
utbetala 50 millioner lire, ej som skadestånd till de efterlevande, utan
som ett slags böter, innebärande indirekt erkännande av skuld till
mordet. Grekiska regeringen besvarade signore Montagnas verbalnot
ungefär på samma sätt som den serbiska år 1914 svarat baron Giesl:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
