- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Trettonde årgången. 1923 /
472

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Oscar Levertins konstuppfattning. Av Henrik Cornell

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

472 HENRIK CORNELL

ligtvis stundom kan bedrivas ensidigt formellt, men att detta
då beror på det individuella fallet och ej med nödvändighet
följer ur metoden. Konstverket är naturligtvis ett komplex, vars
verkan på åskådaren är mycket sammansatt. Otvivelaktigt ingår
däri även uppväckandet av associationer. Men dessa äro av
helt annan art än hos Levertin, där de uppstiga från en
resonansbotten av kulturhistoriskt vetande, som först och främst har
till uppgift att ge hans poetiska essaykonst ett lätthanterligare
stoff än det, som färgernas och formernas egna värden kunde
erbjuda. Han lyckas på detta sätt i sina betraktelser ofta
utbyta konstverket mot någonting helt annat, mot något, som
närmast är att jämställa med litteratur, nämligen hans egna litterära
föreställningar om en viss tidsmiljö.

Att Levertins estetiska omdöme, när det gäller bildkonst,
under sådana omständigheter måste präglas av osäkerhet är ju
endast naturligt. Han saknar den medfödda eller genom
skolning förvärvade stadga i formsinnet, som i viss mån kan skydda
mot estetiska misstag.

Efter denna kritik är det desto angelägnare att även
framhålla allt det värdefulla och bestående, som dock tinnes i
Levertins gärning på konsthistoriens område. Hans miljöskildrande
metod får ett helt annat berättigande, när den användes för att
ge bakgrund åt framställningen av ett tidsavsnitts konst, än då
den användes som kommentar till enskilda tavlor. Man kan
dessutom, tror jag, skönja en viss utveckling i hans uppfattning.
Det förefaller mig som om hans italienska studier (1899—1901),
vilka på en gång förde honom i kontakt med ett helt nytt,
överväldigande material, påtvungit honom ett mera stilkritiskt
betraktelsesätt. Jå, det kan väl knappast råda tvivel om att just
dessa italienska studier öppnat Levertins ögon för den stilistiska
metoden. Recensionen av Wölfflin följer ju ej långt efter denna
resa och det är säkert i samband med dessa studier, som han
så grundligt satt sig in i Die Klassische Kunst. Man spårar
också reminiscenser av detta Wölfflins arbete i Brev från Rom
om gamla fresker. Levertin söker tillägna sig Wölfflins
synpunkter men ger därvid stundom upp sin egen självständighet
icke blott i vetenskapligt utan även i estetiskt värderande
avseende. Han älskar det äldre qvattrocéntos målare men tvingar
sig ehuru ovilligt till att i underdånighet mot Wölfflin upphöja
Perugino på Botticellis bekostnad, då han säger: »Så blir ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:24:41 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1923/0482.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free