Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Institutionsväsen och personligt ansvar i det demokratiska samhället. Av Johan Richert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INSTITUTIONSVÄSEN OCH PERSONLIGT ANSVAR 477
säkert ganska farliga sidor. Här lurar faran av ett
korporationsväsen i modern form men med hela det medeltida
korporationsväsendets inbilska självtillräcklighet inom små cirklar. Den
heliga institutionen blir förmer än de människor, som verka i
dess tjänst, men den blir lätteligen också förmer än den sak, den
borde tjäna. Den blir en liten stat i staten med sin egen
inrikespolitik och utrikespolitik, där den egna »prestigen» blir
ledstjärnan. Dess tjänstemän arbeta med institutionens mask
för ansiktet. De få aldrig synas vara det enda som de i
verkligheten kunna vara: sig själva och ingenting annat. Ärligheten,
sakligheten i deras arbete kan icke vinna därpå.
Låt oss gå till konkreta fall och börja med en halvofficiell
institution av stort typiskt intresse, nämligen tidningspressen.
Ingen bestrider, att tidningspressens verksamhet kan vara lika
farlig som den kan vara nyttig. För min del bekänner jag mig
helt till Kierkegaards mening, att tidningsväsendet ovillkorligen
måste få en skadlig, demoraliserande verkan på såväl de
skrivande som deras läsare, i den mån tidningsskrivandet sker
anonymt. Och faran måste bliva större än eljest i ett demokratiskt
samhälle, där så mycket beror på hur massorna reagera och
agera.1 Disponerad för övertro, tror massan sig i tidningen hava
funnit just en sådan ofelbar opersonlighet, som den kan tro
på. Detta gäller ingalunda endast de obildade, de bildade torde
vara lika lätt hemfallna åt dylika illusioner. Det blir nära nog
omöjligt för någon människa att icke influeras av den elektriskt
laddade andliga atmosfär, som en energisk tidningskampanj är
i stånd att skapa över en stad, över ett helt land. Ingen vet
egentligen, från vem dessa maningar, dessa rykten komma, som
surra i luften, men det är just därför omöjligt att bli fri ifrån
dem ... — Mången finner det kanske meningslöst att ens
reflektera över de mer eller mindre skadliga verkningarna av
företeelser, som kunna tyckas frambryta med naturkrafters
oemotståndlighet. Men den närvarande tiden är icke endast en tid
av ve och förbannelse, som inger missmod; den är också en
tid av nya, djärva ansatser, och kraftiga friska vindar blåsa
här och var. Varför skulle det vara förmätet att hoppas, att
det personliga ansvarets sunda princip skall komma till heders
1 På socialdemokratiskt håll torde man icke tillräckligt ha beaktat, att just
demokratien ger ett sådant tidningsväsen dess enorma betydelse även som
maktmedel åt kapitalismen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
