- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Trettonde årgången. 1923 /
480

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Institutionsväsen och personligt ansvar i det demokratiska samhället. Av Johan Richert

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

480 JOHAN RICHERT

tressera oss: det kollektiva ansvaret skall ersättas med ett
personligt.

Det med institutionsväsendet förknippade kollektiva ansvaret
gömmer mycket av det ondas frön. Kollektivt ansvar inbjuder
till obehöriga avsteg från den egna övertygelsen. Personligen
hederliga män kunna vid kollektiva avgöranden lätt nog falla
offer för ett självbedrägeri, i det att de inbilla sig vara särskilt
samvetsgranna, just när de icke låta sina beslut påverkas av den
personliga övertygelsen . .. Byråchefen A. och byråchefen B.
kunna vara av i grunden samma mening om huru en sak
rätteligen bör ordnas, men byråchefen A. tycker sig hos sin högt
aktade kollega B. spåra en viss tveksamhet, byråchefen B. vill
gärna spåra en liknande tveksamhet hos sin aktade kollega
byråchefen A., ingendera vill »taga på sitt ansvar» att sätta sin
egen mening över den andres ögonskenliga tveksamhet, och så
blir kanske resultatet ett ställningstagande till saken, som icke
stämmer med någonderas egentliga mening om vad som är
riktigt, men som befinnes stämma mycket bra med vad som kan
vara lämpligt— ur »verkets» synpunkt. Man leker kurragömma
med bibehållet allvar. Det ömsesidiga åberopandet av den
andres auktoritet måste ligga så mycket närmare till hands, när
ärendena skola avgöras av verkets chef på någon annan
ledamots föredragning. Det är i och för sig tillbörligt, att verkets
chef fäster stort avseende vid de föredragandes i behörig
ordning avgivna yttranden, och det är ju icke minst rimligt att
han så gör i sådana fall, där dessa yttranden befinnas motsvara
och giva stöd åt hans uppfattning om de lyckligaste lösningarna
av föreliggande frågor. Sådana fall kunna emellertid inträffa så
mycket lättare, som chefens uppfattning härutinnan väl ofta nog
stått tämligen klar för de föredragande och från deras sida
tillmätts en viss betydelse. Chefens gillande, som konfirmeras genom
hans beslut, ger då i sin tur ett stöd åt den föredragande
ledamotens yttrande. Här sker i viss mån en ömsesidig
transponering av ansvaret på kollegan1, och behandlingen av ett ärende
kan riskera att oförmånligt påverkas av detta förhållande, utan
att vare sig den föredragande eller chefen ens behöver vara klart
medveten därom — genom iakttagandet av de övliga formerna
har ju ärendets behandling fått en förtroendeingivande prägel

1 I hela denna framställning är det tal om det moraliska ansvaret, icke om
det juridiska (som det ju mycket sällan blir anledning att utkräva).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:24:41 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1923/0490.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free