Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Litteratur - Japan och två svenska Japanfarare. Av Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
488 LITTERATUR
På ett ställe i Willmanbiografien betonar Hjärne, att kunskapen
om Japans historia trots kännbara luckor dock numer tillåter en
tillfredsställande orientering. Den japanska kulturen »avtecknar sig
numera långt klarare och redigare än förut emot den politiska
bakgrund, utan vilkens skarpt uppdragna konturer varje försök att
skärskåda ett folklivs olika sidor bortblandas i ett virrvarr av splittrade
och oförstådda kuriositeter». Här sätter den ovan omnämnda boken,
Japan in. Det är en sällsynt klar redogörelse i knapp, direkt
upplysande form. Den ger i första hand just dessa skarpt uppdragna
konturer för Japans historiska utveckling, vilka var och en måste
ha sökt, som fängslats av någon sida av Japans skiftande och
österländskt rika kulturliv, av dess riddersmäns mod och klokhet, av den
absoluta avskildhetens lockande hemlighetsfullhet långt in i nyare
tid eller av 1700-talets trevande orienteringsförsök och framstötar
sådana som våra två svenska Japanfarares. »Japan» har alltså
väsentligen samma syfte som Hjärnes artikel i Nordisk Familjebok,
fast Japans historia här göres överskådlig på ett annat sätt och
fästan skildringen här är friare och rikare på överblickar över
kulturhistoriska sammanhang. Den översiktliga handbokens klara
och knappa form har emellertid även denna Japanskildring behållit.
Och den lilla volymen spänner även över betydande tidsrum. De
första kapitlen utreda kritiskt Japans äldsta historia. De ställa den
splittring, som var verklighetens, mot den traditionellla historiska
konstruktionen av en fornjapansk enhetlig kejsarstat. Så klarläggas
förutsättningarna för det verkliga kejsardömets uppkomst på 600-talet
e. Kr. i ursprungligt samband med Fujiwaraättens riksvikariat. Redan
här vid kejsardömets begynnelse skymtar den styrelseform, som
blivit egen för Japan, med de verkliga styresmännen mer eller mindre
dolda bakom en av tradition och all slags helgd till maktlöshet
upphöjd skenstatsmakt. En bred skildring av den japanska
medeltidens feodala splittring följer, en skildring som genom teckningen
av den europeiska missionen och dess öde får ett särskilt intresse —
liksom naturligtvis främst genom den förklaring av nyare tidens
statsskick som däri ges. Det stora genombrottet för riksenheten på
1500-och 1600-talen och dess följd, riksfältherredömets korporativa
adelsstyrelse och det graderade länsväsendet, belysas och karaktäriseras
synnerligen klart. I samband därmed insättas kristendomens
utrotande och landets nästan ogenombrytliga avstängning i sitt rätta
sammanhang. Där möta ock Thunberg och Willman i raden av
europeiska resenärer. Särskilt Thunbergs insats och de bidrag han kom
att ge till reformsträvandena i Japan beröras — ett ovanligt intressant
kultursammanhang, som även påpekas i minnesteckningen.
Utmärkt stå emot varandra i Hjärnes skildring de situationer, då
det japanska, självmedvetna kulturfolket fått klart för sig, att dess
land lätteligen kunde indragas inom den europeiska kolonipolitikens
sfär. Den ena gången skedde detta på 1600-talet, då Spaniens
maktställning och de västerländska munkarnas och köpmännens vanliga
roll som erövringens förelöpare röjdes för japanerna. Följden blev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
