Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 15. 11. 1923 - Finland, Ryssland och Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
492 DAGENS FRÅGOR
denna politik. Dess målsmän äro snarare att söka i
exekutivkommittéerna för de sovjetryska republikerna eller för tredje
internatio-nalen. Men samma ryska folk var i regel lika passivt undergivet
maktbuden vid tsarregimens erövringsföretag.
Oss svenskar intresserar denna mäktiga rörelse förnämligast och
egentligen i den mån Östersjöns strandstater äro dess objekt.
Eventualiteten av ett moskovitbehärskat provins- eller
sovjetrepublikskomplex vid Östersjön från Torne älv till Memel skulle betyda ett
återvändande av vårt trängda militärpolitiska läge från åren närmast före
världskriget, till på köpet utan den motvikt, som Tyskland då
utgjorde. En bolsjevisering av Polen och stora delar av det forna
Tyska riket skulle göra detta läge för oss än obehagligare. Å andra
sidan har den motvikt, som Tyskland förr i tiden bildade, delvis
ersatts genom den lättnad i läget, som Östersjöns öppnande för
västmaktsflottorna måste anses innebära.
Det är ej för att »spekulera i ryss-skräck» som möjligheten av
dylika framtidsperspektiv här antydas, och meningen är för ingen
del att komma med dem såsom fatalistiskt färgade profetior om vad
framtiden oundvikligen bär i sitt sköte. Det kan vara alldeles
tillräckligt att konstatera, hurusom dylika framtidstankar ej torde vara
främmande för de nuvarande innehavarna av envåldsmakten över det
stora ryska folket och dess röda armé.
Arbetet på deras förverkligande mötes emellertid — det må gärna
tillfogas — av varjehanda hämmande inflytelser, kanske ej minst just
i fråga om Östersjöområdet. De frigjorda randstatsbefolkningarna
längta ej tillbaka till »den ryska moderns» famn. Ryssland förlorade
under världskriget större delen av sin Östersjöflotta. Den röda armén,
säkerligen starkare än mången tror, är dock än så länge rätt klent
försedd med modernt artilleri, och eventuella offensivföretag långt
utanför gränserna försvåras av transportväsendets dåliga beskaffenhet.
Den nu tongivande radikalt aggressiva riktningen har hemma i eget
land att räkna med verksamma motståndare av moderatare läggning.
Förvirringen i de ryska finanserna verkar även tillbakahållande. En
återupprepning av 1920 års fälttåg mot Polen skulle sannolikt
medföra öppen konflikt med den starka franska militärmakten liksom
även med det i försvarsförbund med Polen stående Rumänien.
Tvivelaktigare är västmakternas vilja och förmåga att i tid och
med effektivt allvar gripa sig an med de nordligare randstaternas
och Tysklands försvar, om ryssarna där probera sin
Kaukasus-taktik och med dess hjälp raskt förmå skapa en rad faits
accom-plis. Och Nationernas förbunds förmåga att med oljan från Geneve
bringa tilltagsenhetspolitikens stolta vågor att lägga sig har ej hittills
visat sig alltför imponerande. De närmast hotade västliga
grannstaterna till Ryssland tvivla ej på farans verklighet och ha nödtvunget
påtagit sig mycket tyngande försvarsbördor.
Finlands förhållande till grannen i öster är, som bekant, ej det
bästa. Ryssarna ha i många stycken undandragit sig att korrekt
uppfylla Dorpatfredens bestämmelser, och intet tvivel råder om det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
