- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Trettonde årgången. 1923 /
495

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 15. 11. 1923 - Finland, Ryssland och Sverige - Engelsk politisk tradition

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ändringar i dessa premisser och därmed föranleda andra slutsatser,
men ett moget övervägande av nutidsläget måste i sina kalkyler
nyktert utgå från de faktorer, som nu äro bestämmande.

Ett sådant övervägande bör emellertid ej inskränkas till de båda
flygelalternativen overksamt platoniskt »intresse» eller försvarsförbund.
Skapandet — efter måttet av våra krafter — av ett starkt, rationellt
och praktiskt ordnat, av folkets förtroende uppburet svenskt försvar
till lands och sjöss vore redan i och för sig en ny betydelsefull
fredsfaktor vid Östersjön och skulle därigenom komma ej blott Sverige,
utan även Finland till godo. Sverige är ett land, som intet högre
önskar än god och fredlig grannsämja mellan folken vid Östersjön,
det ryska folket därvid ej undantaget. Och det är otvivelaktigt, att
intet kan bättre främja detta syftemål, än medvetandet ute i världen, att
ett angrepp på Finland måste för angriparen redan från början
innebära risken att behöva räkna också med tillvaron av svensk härsmakt.
Även en djupare uppfattning av vad vårt medlemskap i Nationernas
förbund dock faktiskt innebär av både juridiska och moraliska
biståndsförpliktelser i händelse av ett anfall mot vår närmaste granne
borde kunna i sin mån reda begreppen. Åtminstone skulle därigenom
en upprepning av 1918 års officiella svenska politik bli otänkbar,
då det ju skulle strida mot redan dess ingångna klara och
oförtydbara fördragsförpliktelser.

Även om tanken på ett försvarsförbund med Finland ej hör till
aktuell svensk politik, så är arbetet att stärka vänskapen mellan
Sverige och Finland samt att åstadkomma grannsämja mellan dem
bägge och Ryssland en permanent statsmannauppgift, som alltjämt
bibehåller sin aktualitet.

Engelsk politisk tradition.



Att den europeiska politikens stora
problemkomplex för åtskillig tid framåt heter Tyskland, lär
nog ingen betvivla. På möjligheten för Tyska riket att med
bevarad rättsordning och åter tillfrisknande ekonomiskt liv komma över
de förvirringar, som vållats genom kriget och knappast mindre genom
frederna, hänga närmast vår världsdels framtidsutsikter. Om dessa
för närvarande te sig ovanligt höstdunkla, får det icke bara tillskrivas
den tyska politikens egna felgrepp utan minst lika mycket den
underliga och inkonsekventa hållning, snarast negationen av verklig
statskonst, som segermakterna iakttagit. Att vare sig analysera eller
kritisera denna lärer knappast behövas, fakta ligga envar alltför klara
för ögonen. Men givetvis spörjer man med intresse och undran efter
de motiv, som kunna förklara de olika makternas för normalt
synsinne högst sällsamma beteende.

Egentligen är likväl en sådan undran endast befogad, om man
utgår ifrån, att fredsfördragen i Versailles o. a. åsyftat att etablera
verklig fred. För Frankrike hava vi på denna punkt en auktoritativ
förklaring i Clémenceaus ord (sept. 1920): »ce traité......n’est et ne
peut être qu’une prolongation des activités de la guerre jusqu’à
complète exécution.» Även om ingen fransman i officiell ställning dristat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:24:41 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1923/0505.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free