Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 15. 11. 1923 - Det nya skråväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller mindre automatiska maskinerna tagit loven av yrkesarbetarna;
deras skaror ha nu ökats än mera, och framför allt ha de förstärkts
av de olika transportarbetargrupperna, som på grund av
kommunikationsmedlens betydelse inom det modärna samhället fått en alldeles
särskilt betydelsefull och central ställning inom den nya fackföreningsrörelsen.
En annan grupp, som tidigare utgjort en mycket ringa del av
fackföreningsrörelsen men som under senare år i likhet med grovarbetarna
och de »halvyrkeslärda» arbetarna alltmera ryckt fram inom
arbetarorganisationerna äro kvinnorna. Lantarbetarna, som likaledes
hittills ansetts vara en av de mest svårorganiserade arbetarkategorierna,
ha exempelvis i England kommit att spela en helt annan roll inom
fackföreningsrörelsen än förr. Men vad som i ännu högre grad är
karaktäristiskt för utvecklingens riktning är den omfattning som rörelsen
fått dels bland stats- och kommunalanställda arbetare och »betjänte»,
dels inom vad engelsmännen bruka kalla »the black-coated proletariat»
d. v. s. kontors- och affärsanställda och med dem jämställd personal,
dels slutligen bland »andens arbetare» högt upp i graderna, som
journalister, skådespelare, musiker, lärare, tjänstemän o. s. v.
Naturligtvis ställer sig fackföreningsrörelsens framträngande olika i
olika länder, men på tendensen kan man ej misstaga sig.
I vårt land var det ej många år sedan såväl stat som kommun
principiellt vägrade att ingå kollektivavtal med personalen. För
närvarande ha samtliga Sveriges städer av någon betydenhet bildat
en sammanslutning med uppgift att tillsammans med kommunalarbetarnas
organisation genom kollektivavtal reglera arbetsvillkoren
vid städernas arbeten. Statens verk ha likaså i allt större utsträckning
erkänt och använt de anställdas organisationer som medverkande
i olika former vid fastställandet av löner och arbetsvillkor.
Brandpersonal och sjukvårdspersonal, vilka väl om några borde vara
undandragna fackföreningsteknikens hot om avbrott i arbetet, äro icke blott
organiserade i fackföreningar utan ha också på sina håll med
socialdemokratiska och liberala stadsfullmäktiges hjälp lyckats få till stånd
kollektivavtal. Polisen är fast organiserad i sina fackföreningar, vilka
genom »avfolkning» — om också ännu icke som Londons berömda polis
år 1918 genom öppen strejk — söka skänka eftertryck åt sina kollektivt
framställda »krav» på myndigheterna. Bankpersonalen söker genomföra
kollektiva förhandlingar på bästa fackföreningsmanér, ehuru förhållandena
på deras arbetsmarknad icke just för tillfället tillåta någon
kraftigare aktivitet. Musikernas fackföreningsrörelse drar allt som oftast
uppmärksamheten på sig genom sina bryska metoder. Farmaceuternas
organisationer träffa kollektivavtal med apotekarnes. Läkarnas
kraftiga yrkesföreningar nöja sig ej med att verka i det tysta med
yrkessolidaritetens medel utan blockera effektivt platser, där myndigheterna
ej förfarit på sätt organisationen anser lämpligt. Sjukkassor
och statliga sjukförsäkringar i olika länder ha också fått röna, att
läkarnas fackföreningsrörelse existerar och t. o. m. kan tillgripa
strejkvapnet. Också hos oss har den gjort sig påmind i samband
med sjukförsäkringsförslaget. Om tjänstemännens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
