Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 8
- Den antika kulturens undergång. Av Ulrich von Wilamowitz-Moellendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN ANTIKA KULTURENS UNDERGÅNG
av ULRICH von WILAMOWITZ-MOELLENDORFF
Om apokalypsens judiska fantasier ännu hade någon makt
över människohjärtat, då skulle man nu vänta den yttersta
dagen. I själva verket skapa nöd och förtvivlan för närvarande
alldeles liknande stämningar, endast uttrycken för dem äro
andra. Stora massor behärskas av kiliastiska drömmar om att
en ny gyllene tid skall upprinna, när blott allt det bestående
först blir ödelagt, vilket de till att börja med ärligt utföra. Å
andra sidan uppstå olycksprofeter, visserligen med
vetenskapliga åthävor, men vilka likväl på samma sätt som
apokalyptikern behärskas av ögonblickets stämning, då de sia om
»Västerlandets undergång», märkvärdigt nog endast om
Västerlandets, ehuru Kina, det äldsta kulturlandet, ligger i samma
krampryckningar som Europa. Ofrivilligt kommer man då att
som jämförelse tänka på den antika kulturens undergång. Dock,
här skall jag icke draga paralleller, det överlämnar jag åt
läsaren, men orsakerna till undergången skola undersökas till deras
innersta grund.
Vi skola härvid ingalunda utgå från slutkatastrofen, då
Västromerska rikets provinser utan motstånd tillföllo germanerna,
så snart de huvudsakligen också av germaner bestående härarna
blivit slagna; vi utgå från romerska rikets glansperiod, då Augustus
skaffat världsriket enhet och lugn, då mänskligheten säkert
trodde på Roms oförstörbarhet och jublade vid tanken på en
gyllene fredstid. I själva verket bar denna starka värld på
sjukdomsfrön, som måste leda till undergång.
Först och främst bör nämnas rikets otillfredsställande
försvarskraft. Augustus hade klart för sig att han icke längre
kunde skapa hären av romare och uppställde därför vid sidan av
de icke fullständigt av romare sammansatta legionerna regementen
av andra folkslag; avdankade soldater ur dem fingo sedan
medborgarrätt. Det romaniserade dem, men gjorde snart hela
befolkningen i de pacificerade delarna av riket främmande för vapnens bruk.
Detta förhållande ökas mer och mer: i tredje århundradet äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:24:41 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1923/0535.html
