Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Den antika kulturens undergång. Av Ulrich von Wilamowitz-Moellendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN ANTIKA KULTURENS UNDERGÅNG 531
faktiskt en religion, men genom sin hårda determinism verkade
den skadligt för känslan av personligt ansvar, och stjärnorna
voro alltjämt fjärran från och kalla för de troende. Då
kommer Österlandet med en hel härskara av gudar, till vilka
tusentals människor vända sig; vidriga kulthandlingar förekomma
bredvid soldyrkan, som en ny teologi lyckas förena med
fä-dernetraditionerna, jå t. o. m. med filosofien. För den upptog
Julianus striden mot kristendomen, vilken verkligen givit det
illa behandlade lägre folket och hela kvinnovärlden den
efterlängtade förlossningen, medan kyrkan skapat en bättre och
starkare samhällsorganisation och därigenom tvungit staten att
sluta förbund med sig. Men för att hålla riket uppe hjälpte
den icke. Ty de kristnas tro och hopp vände sig mot ett
kommande liv, också sedan staten icke längre var dess fiende.
Augustinus skrev sitt stora verk om Gudsriket, men Roms existens
ligger honom mindre om hjärtat än att bekämpa donatisterna.
Först i striden mot Islam får den östromerska kristendomen ett
nationellt innehåll. Också mot de antika kulturvärdena ställde
sig kyrkan att börja med fientlig, och den helige Benedictus
och Gregorius den store hade ingalunda för avsikt att vårda sin
arvedel, vilket icke får förringa vår tacksamhet mot dem och deras
kyrka, ty de hava icke dess mindre verkligen vårdat denna arvedel.
Nu återstår till sist frågan om religionens och filosofiens
frukter: det faktiska, sedliga tillståndet. Från hovskvallret om
Nero och Messalina, från satirikernas och moralisternas
klagovisor kunna vi draga av en hel del. Det blir tillräckligt med
rysligheter kvar, framför allt den skamlösa liderligheten; det
bär allt djupare utför på det sluttande planet. Allt
hänsynslösare bli förvärvsbegäret, bestickligheten och bristen på
övertygelse hos den härskande klassen, allt mer frånstötande råheten
i straffexekutionen. Hederskänslan synes död, människorna
som sakna frihet handla som slavar, fruktansvärda när de bryta
sina bojor. Kristendomen ställer visserligen de högsta krav på
en sedlig vandel, jå den överdriver dem och fordrar en
världs-frånvänd askes, vilken allt för ofta är ett annat slags onatur,
som i själva verket icke är mycket bättre. Och det hov som
fördrev den helige Chrysostomos var inte mycket bättre än
Claudius’. Härtill kom den orientaliska prakten och dess eunucker.
Teodora var ortodoxiens stöd på tronen, men hon hade börjat
sin bana som naken danserska. Ett bevis på vad som kunde
36. Svensk Tidskrift 1923.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
