Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Wilson på Pariskonferensen. Av Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
548 VERNER SÖDERBERG
att göra och rapporterade det hela för sin förman, general
Per-shing, som genast beordrade honom att ej på amerikanskt
ockupationsområde släppa in några politiska agitatorer. Samma dag
underrättades Wilson telefoniskt om saken och relaterade den
genast i ett brev till Clemenceau, vari han uttalade sin
förvissning om att denne skulle gilla Pershings order. Glemenceau
anställde en undersökning och meddelade därefter (l juni) i brev
Wilson, att Mangin fått en skrapa och bestämd order att för
framtiden iakttaga ständig neutralitet i alla politiska frågor i de
ockuperade områdena. Liggetts, Pershings och Wilsons raska
ingripande hade sålunda för år 1919 korsat de franska
Rhenlands-intrigerna, liksom Wilson tidigare vid dess första framträdande
motat den av Loucheur trevande framkastade planen på en
Ruhrockupation.
Knappt var Rhenfrågan löst, förrän den italienska krisen
utbröt. Här må vara tillräckligt att erinra om Wilsons orubbliga
motstånd mot Italiens försök att slå under sig Dalmatien med
stöd av 1915 års hemliga fördrag och samtidigt Fiume i strid
mot detta genom åberopande av den för Dalmatien av
italienarna avvisade nationalitetsprincipen. Wilson stod här fast vid
den 9:de av sina 14 punkter om gränsens dragande »längs
tydligt märkbara nationalitetslinjer». Han vek dock därifrån i fråga
om Sydtyrolen, där Baker måste erkänna, att hans principfaste
hjälte, imponerad av anförda strategiska skäl, på ett tidigt
stadium av de segslitna förhandlingarna »olyckligtvis lovat Orlando
Brennerpassgränsen, en handling, som han sedan betraktade som
ett misstag och djupt beklagade». Amerikansk obekantskap med
de nationella förhållandena i Tyrolen och underlåtenhet att i
tid inhämta upplysningar från sakkunniga torde ha varit
orsaken till denna för 150,000 Tyroltyskar olycksbringande blunder.
Med Japan hade Wilson mot konferensens slut att utstå en
hård dust, och den slöt med en partiell seger i strid mot hans
egna principer och med nederlag i huvudfrågan. Det japanska
kravet på intagande i förbundsakten av ett uttryckligt
erkännande av alla rasers jämlikhet stod i full överensstämmelse med
förbundets grundidé. Det stötte emellertid emot både brittisk
och amerikansk ömtålighet om respektive staters handlingsfrihet
i invandringsfrågor och nedklubbades därför av Wilson i
kommissionen för Nationernas förbund, ehuru det vid anställd
votering fick 11 röster för sig av 17. Wilson förklarade, att enhäl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
