Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Stockholmsbilder genom fem århundraden 1523—1923. Av Agne Beijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
556 AGNE BEIJER
just därför har den bilden, den äldsta vi äga, i all sin naivitet
större förutsättningar än många senare att inta vår tids
natursvärmiska hjärtan. Uppfattade 1500-talets Stockholmare sin stad
lika lyriskt? Knappast. Först från 1600-talels mitt äga vi en
mera lyriskt färgad hyllningsdikt till Stockholm av Venerids
skald: Du lilla holme min, alla små holmars ähra. .. . När
man eljest redan i äldsta tider om stadens läge använde det
senare genom alla turistskildringar så utnötta uttrycket
Vene-tiarum instar, kunna vi vara fast förvissade om att bilden
huvudsakligen hänförde sig till de analogier man med god vilja
lyckades finna mellan Stockholms och Venedigs handelspolitiska
belägenhet, som tillät inhemska och främmande köpmän att driva
handel på hela riket med all världens varor, ingenti cum lucro
suo, som en samtida författare anmärker.
Från vädersolstavlan och Padt-Brugges bekanta
kopparsticksreproduktion efter det ännu äldre, numera förlorade s. k.
blodbadsträsnittet komma vi över Hogenburgs otaliga gånger ända
fram emot 1800-talet i utländsk litteratur efterbildade vy av
Stockholm från Brunkebergsåsen, med dess ogästvänliga
klippformationer i förgrunden, blott alltför snart in på
stormaktstidens och därmed på barockens Stockholm. Trettioåriga kriget
betecknar den dramatiska peripetin i stadens liksom i landets
historia. De ekonomiska möjligheterna att realisera nya
arkitektoniska ideal och även något att utåt hävda sin egen
härlighet hade med ens blivit helt andra än förr. Det gör ett
egendomligt intryck att se hur djärvt och hänsynslöst det nya nu
ställes bredvid det gamla, hur Rom med Christinas triumfbåge
direkt och handgripligt flyttas in på Norrmalmstorg tätt intill
små anspråkslösa salustånd vid den kajlösa Strömmen och med
slottets »oslädade» götiska arkitektur som bakgrund, som vi se
det på en av Dahlbergs orginalteckningar. Ett efter ett stampas
stormanspalatsen ur marken och fylka sig intill varandra till
en helt ny stadsbild, mot vilken malmarnas kvardröjande
små-gårdar och kåkar endast bilda ett pittoreskt staffage, som
ytterligare förhöjer palatsens monumentalverkan.
Det behöver icke sägas hur absurt det vore att betrakta den
nya stil, ^vilken snart sätter sin stämpel på allt och, all
självhävdande kondottiärindividualism till trots, strävar att tvinga de
disparata elementen inom stadens arkitektur in under samma
estetiska system, som ett spontant framväxande uttryck för folk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
