Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 10. 12. 1923 - Den ekonomiska Norrlandschauvinismen - Fascismens första regeringsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
580 DAGENS FRÅGOR
och svåra omslag, är en fråga, som ännu hör framtiden till. Men
säkert torde vara, att denna svåra uppgift ej blir löst därigenom, att
alltför stora anspråk ställas på kapitalinvesteringar, vilka motiveras
mindre med räntabilitet än krav på någon sorts abstrakt rättvisa
eller äro att tolka som spekulationer i ännu ej aktuella
framtidsvärden.
Det är icke rättvist att endast i detta sammanhang fästa
uppmärksamheten på redaktör Janrik Bromes arbete Nasafjäll. Ett
norrländskt silververks historia. (Stockholm, A.-B. Nordiska
bokhandeln, 1923. 4:o 353 s., 4 kartor). Boken är frukten av stora
forskningsmödor, väldokumenterad och sakrik, och på samma gång en mycket
underhållande kulturhistorisk skildring. Som sådan skall den
naturligtvis också i främsta rummet läsas. Men det är frestande att i
samband med våra Norrlandsproblem erinra om de människoöden, som
oupphörligt på nytt förknippades med de öde fjällens skatter, långt
efter sedan 1600-talets energiska exploateringsförsök ådagalagt
omöjligheten att med ekonomisk framgång tillgodogöra sig dem. Norrlands
historia vet redan att berätta om alltför många än patriotiskt
offervilliga män, än tvivelaktigt äventyrliga existenser, som offrat intill sina
sista resurser för eller ansvarslöst vegeterat på de nordsvenska
naturviddernas ännu obrukbara skatter. Många av deras drömmar ha —
liksom Nasafjälls löften — ännu ej förverkligats, åt andra har en
senare utveckling givit en mångfaldig uppfyllelse, som smyckat deras
bärare med en gren av den oförstådde och obelönte framtidssiarens
lager. Men hur olika ödena än i så måtto utfallit, bära alla dessa
levnadssagor egentligen endast ett vittnesbörd: om omöjligheten att
forcera en utveckling, för vilken tiden ännu ej är ekonomiskt mogeny
att med aldrig så stora insatser av hängivenhet, arbete och kapital
väcka »slumrande miljoner», som slumra, därför att de ännu ej be
hövas.
Ungefär jämnt ett år har Mussolini varit Italiens
herre. Efter en framgångsrik turné genom olika
städer inträffade »il duce» den 31 oktober åter i Rom för att fira den
fascistiska revolutionens segerdag, och tidningarna ha meddelat en
mängd skildringar av det glänsande förloppet av jubileet.
Enstämmigt har man förklarat, att Mussolinis ställning under det gångna
året i hög grad stärkts. Även på de håll, där man ser den italienske
diktatorn med mera oblida ögon, har den sakliga kritiken varit
påfallande svag, och de försök, som gjorts att med överlägsenhet
avfärda minnesfesterna, ha icke kunnat dölja, att den övervägande
känslan inför vad som. firats varit respekt, där den icke varit rent
erkännande.
Den kritiska skepsis, som varit ängslig för att falla till föga för
fascismens hastiga segerlopp och bestickande egenskaper, har med
särskild hänsyn till fascisttruppernas ofta mera våldsamma än enbart
energiska uppträdande uttalat allvarliga farhågor för att rörelsen skulle
urarta till en tygellös militärdespoti och inom kort förlora sin ur-
Fascismens första
regeringsår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
