Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 10. 12. 1923 - Östfrontens betydelse under kriget - Konflikten om »de fria zonerna»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 585
vad han i så måtto anför sammanfaller ganska väl med vad som
torde varit vidsträckt svensk mening under kriget. Huruvida den
Schlieffenska krigsplanen var riktig eller ej, kan en ortodox tysk
gene-ralstabare knappast diskutera; att den icke programenligt fullföljdes,
och att man efter Marne alltför snabbt uppgav tanken på en ny ännu
möjlig ansträngning för genomförandet, betonar emellertid Hoffmann
ivrigt. Sedan sakerna kommit lill stockning i väster, ser han enda
möjligheten för ett relativt snabbt och förmånligt avgörande ligga på
ostfronten, och det är hans tes, att en uppehållande strid i väster
men alla krafters samling till en stor offensiv mot Ryssland skulle
snart nog givit avgörande utslag. I underlåtenheten hos de ledande
att skänka gehör åt östfrontchefernas ivriga framställningar om sådana
åtgärder finner han de ödesdigra försummade tillfällena. Men till
dessa räknar han också försummelsen att offensivt utnyttja den ryska
revolutionens verkningar, vidare il-båtskrigets igångsättande med
otillräckliga resurser, slutligen underlåtenheten att begagna det starka
intryck, som Ludendorffs marsoffensiv 1918, trots att den misslyckades
dock faktiskt gjorde, för att inleda fredsunderhandlingar. I felens
rad giver han också ett framträdande rum åt oklarheten beträffande
såväl Belgien som Polen: det förras fulla restitution borde enligt hans
mening i god tid bestämt proklamerats, mot Polen ville han haft en
obetydlig, strategiskt förmånlig gränsreglering men utan något som
helst ansvar för en självständig polsk stat. Från sådana
förutsättningar hade det enligt hans mening mycket väl låtit sig göra att på
relativt tidigt stadium komma till helt andra uppgörelser än de från
år 1919.
I denna uppfattning har Hoffmann kanske rätt, men den avgörande
frågan, huru sådant låtit sig förena med den dåvarande tyska
ledningens psyke, står öppen. På diskussionens nuvarande stadium
framkalla dessa kritiska anmärkningar för övrigt blott den vanliga
reflexionen, att det är en mycket enkel uppgift att vara vätes post
even-tum. Antagligen nödgas författaren i fortsättningen dokumentariskt
stödja sin nu givna förklaring, att de uttryckta meningarna föreligga
redan i hans dagliga korrespondens under krigsförloppet. Detta är
emellertid av mera underordnat intresse. För svensk publik har
boken vikt genom att giva en tänkt krigsbild, vilken ganska nära
motsvarar vad man här i landet redan då uppfattade såsom den ej
blott ur vår utan ur hela Europas synpunkt önskvärda utvecklingen.
Förhandlingarna mellan Frankrike och Schweiz
om de s. k. »fria zonerna» ha rätt litet
tilldragit sig den svenska allmänhetens uppmärksamhet — mindre i alla
händelser än detta lärorika exempel på hänsynslösheten i modern
stormaktspolitik mot smärre stater kunde ha förtjänat. Själva
sakfrågan är synnerligen invecklad, och från olika intresserade håll ha
starka skäl anförts såväl för dessa zoners fullständiga avskaffande
som för deras bibehållande i moderniserad form. Desto klarare
ligger frågan om de diplomatiska metoder stormaktsparten i denna kon-
Konflikten om »de
fria zonerna».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
