Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 10. 12. 1923 - Konflikten om »de fria zonerna»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
586 DAGENS FRÅGOR
flikt använt, och det är dessa metoder i deras bjärta motsats mot
de schweiziska, som givit frågan om de fria zonerna i Haute-Savoie
och Gex — ett slags motstycke till den svensk-norska
unionskonflikten om mellanrikslagen — ett internationellt intresse av större
räckvidd än det rent lokala.
Som ett minne från de tider, då Geneve ej ännu tillhörde
schweiziska edsförbundet, har till våra dagar bevarats en viss
gränshandelsfrihet mellan denna kanton och dess närmaste grannområden i söder
och väster, ytterst beroende på att dessa bergstrakters bästa
samfärdsmedel av gammalt gingo ned till städerna vid Genévesjön. Dessa
förhållanden fingo sin folkrättsliga reglering i fördrag av 1815 och
1816, enligt vilka kantonen Genéves tullgränser mot det franska Gex
och det till konungariket Sardinien hörande Savoyen ej sammanföllo
med den politiska gränsen. Schweiz framflyttade 1849 sin tullgräns
till denna, men på franskt och sardiniskt område gick tullgränsen
fortfarande ett stycke in i landet, därvid bibehållande några zones
franches, vilkas inbyggare plägade sälja sina produkter på schweiziskt
område och därifrån tullfritt hemföra schweiziska varor. I
Versailles-fördraget 1919, då Frankrike — som 1860 förvärvat Savoyen och
sålunda var Schweiz’ ende granne på detta håll — frigjorde sig från
det servitut, som från 1815 vidmakthållit en militärt neutraliserad
gränszon i Savoyen, sökte franska regeringen även bli av med det
ekonomiska servitutet om de fria zonerna. Resultatet blev
nedanstående fördragsbestämmelse (i artikel 435):
Likaledes erkänna de höga fördragsslutande parterna, att bestämmelserna i
1815 års fördrag med tilläggsakter rörande de fria zonerna i Haute-Savoie och
området Gex ej längre motsvara det nuvarande läget och att det är Frankrikes
och Schweiz’ sak att genom gemensam överenskommelse (d’un commun accord)
sinsemellan reglera dessa områdens ställning på sätt, som befinnes lämpligt för
båda länderna.
Ett annex till fördragsartikeln visar, att den utgjorde en
kompromiss, vid vilken Schweiz och Frankrike vart för sig gjorde förbehåll
för sin specialuppfattning om frågans rättsliga läge. Schweiziska
regeringen reserverade sig sålunda emot att den genom sitt godtagande
av artikel 435 lovat godkänna »upphävandet av en institution, som
har till syfte att bereda angränsande områden fördelen av ett särskilt
rättsläge, lämpat efter deras geografiska och ekonomiska läge, och
som slagit väl ut». Uppgiften vid de bebådade förhandlingarna skulle
endast bli att »reglera varuutbytet mellan ifrågavarande områden i
en till numera rådande ekonomiska förhållanden bättre avpassad
form». Vidare gavs dess anslutning till artikel 435 under det
förbehållet, att dittills rådande fördragsbestämmelser »förbli i kraft till den
tidpunkt, då mellan Schweiz och Frankrike träffats en ny
överenskommelse för reglering av dessa områdens rättsläge.» Franska
regeringen åter fastslog, att »hädanefter ingen annan makt än Frankrike
och Schweiz är intresserad i denna fråga». Den förklarade det vara
självklart, att intet intrång skett i »Frankrikes rätt att i detta område
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
