Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Talare och talekonst. Av Hugo Hamilton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 HUGO HAMILTON
fråga om huruvida en nybliven riksdagsman borde snart kasta
sig in i debatten eller därmed låta anstå, till dess han vunnit
större erfarenhet och lärt sig, hur kammaren borde tagas.
Bergström förfäktade, att han borde begagna första lägliga tillfälle
att yttra sig. Eljest bleve det lätt aldrig något av. »Jag känner
åtskilliga», sade han, »som väntat så länge på erfarenheten, att
de aldrig kommit att spela någon roll i Riksdagen, ehuru de
därtill haft de bästa förutsättningar. Ju längre man dröjer, dess
räddare blir man. Jag var så rädd de första åren, att jag skalv
i knävecken. Men jag gick på; och nu talar jag lika ogenerat,
som om jag stode hemma i mitt rum och talade till min
kakelugn.» Varpå Ivar inföll: »Jå därom bära kammarens protokoll
oförtydbart vittne.» Bergström fällde et£ ögonblick sin stora
underläpp, som han hade för sed, då han blev häpen, och brast
sedan ut i ett av dessa hjärtliga och bullrande gapskratt, som
det gjorde så gott att höra. Han var verkligen ofta i sina
anföranden mycket självsvåldig.
Jag tänker på Curry Treffenberg, ur vars mun orden forsade
som en glödande ström, till sin verkan förhöjd av hans
sydländska och romantiska utseende. Han kunde för övrigt »i samma
veva» ge uttryck åt den mest förstockade konservatism och de
mest avancerade åsikter. »Du är egentligen en radikal, som
kommit på villovägar», sade en gång Axel Bergström till honom.
I senare tider har väl knappast någon med större skäl haft
framgång som talare än Johan Thyrén. Hans stora intelligens
och fyndighet, hans omfattande kunskaper och hans fenomenala
minne hava därvid i rikt mått fått göra sig gällande. I sina
repliker använde han stundom ett lustigt — »knep» kan jag väl
kalla det. De verkligt vägande anmärkningar, som riktats mot
honom, låtsade han icke om, utan höll sig blott till
motståndarens svagheter, vilket han gjorde med sådan »schwung», att den,
som ej var mera inne i förhållandena, lätt fick den uppfattningen,
att hans svar varit alldeles förkrossande.
Som debattör anser jag emellertid knappast någon kunnat mäta
sig med Ernst Trygger. Jag säger med flit »som debattör», ej
»som talare». Ty sina stora tal har han, beklagligtvis, nästan
alltid läst från bladet, vilket i ej ringa mån »handicappat» hans
talang. Men, när man kommit till replikväxlingen, då har det
blivit annat ljud i skällan. Ingen kan då som Trygger, med
aldrig svikande träffsäkerhet och oförliknelig godmodighet, sätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
