Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Talare och talekonst. Av Hugo Hamilton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TALARE OCH TALEKONST 23
språket, vilket sistnämnda, hur väl det än framföres, aldrig i
debatten kan göra samma livfulla intryck som talspråket. Men
vidare innebär memorerandet en fruktansvärd fara. Om
vederbörande, vars hela energi är inriktad endast på att minnas den
inlärda läxan, tappar tråden, så blir det svart natt. Han
kommer varken ihåg vad han sagt eller vad han vidare skall säga.
När riksdagsmännen bli litet varmare i kläderna, bruka de snart
försöka sig på att även i de utantill inlärda talen skjuta in en
eller annan replik till föregående talare. Jag har ofta mycket
roligt åt deras förtvivlade ansträngningar att sedan åter komma
in på utanläxans upptrampade stig. Man riktigt ser hur
alltsammans försjunkit i ett ogenomträngligt töcken och benen skälva
under dem. Nej, talen skola komponeras i huvudet och i de
punkter, där man lägger särskild vikt på formuleringen, änder
talande. Och sedan kan man, om man ej har ett gott minne, på
en lapp angiva talets huvudmoment. Då minnes man talet på
ett helt annat sätt än då man blott läser upp en utanläxa och
är icke alls generad för att i anförandet inskjuta repliker, vilka
ge det hela intrycket av att vara en improvisation.
Vidare gäller det naturligtvis att på ett klokt sätt gruppera
talets innehåll. Ragnar Törnebladh i världen gav en gång ut en
liten skrift, jag minnes nu ej säkert vad den heter, men det är
något om sättet att förfara i »parlamentariska församlingar».
Där säger han bland annat, att man bör börja och sluta ett tal
med goda och talande skäl. Främst bör sättas något, som kommer
åhörarna att hoppa till och lyssna, men det grövsta artilleriet
bör alltid komma på slutet. Men i mitten kan man sammanföra
mera tvivelaktiga argument. Nå, teorien är nog god, men det
är icke alltid så lätt att tillämpa den i praktiken. Hos
Stockholms stadsfullmäktige höll Ragnar en kväll ett tal, i vilket han
på sitt vanliga sätt körde fram och tillbaka och skärskådade det
föreliggande ärendet från alla möjliga synpunkter utan att själv
intaga någon fast ståndpunkt. När han hållit på länge och
väl, lutade sig Gustaf Lagerbring över till mig och viskade: »I
kväll tror jag Ragnar aldrig kommer över mitten.» För den, som
vill göra effekt och söka knipa en applåd, jå, även eljest, är
onekligen särskilt talets slutord av stor vikt. Men att formulera
dem väl är i själva verket lika svårt som att skriva sista
raden i en sonett, något varpå, som bekant, även de största
skalder ej sällan kommit till korta. Törnebladh, som dock var en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
