Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Nordens nordligaste gränsfrågor. Av Ragnar Numelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDENS NORDLIGASTE GRÄNSFRÅGOR 31
Vi återgå emellertid till Ishavskusteii och Strömstadsfördrägets
östligaste gränsrös på »trillingstoppen» Golmisoivvi. Här slutade
alltså 1751 års gräns mellan Sverige-Finland och Danmark-Norge,
liksom den 1809 fastställda gränsen mellan Finland och Sverige.
Ty öster om Golmisoivvi låg vid Ishavskusten ett vidsträckt
område, som vanligen gått under den norska benämningen
Fcelles-distrikten och vilkas gränser voro ytterst obestämda.
I maj 1826 träffades så mellan Sverige-Norge och Ryssland,
efter långvariga förhandlingar, en överenskommelse, varvid de
tre »faellesdistrikten» Neiden, Pasvik och Petsamo (eller Peisen,
som det sistnämnda med ett norskt namn kallas i gamla
handlingar) skiftades mellan ifrågavarande makter. Av distrikten
tillföllo 3/s Ryssland och 2/5 Sverige-Norge. Samtidigt reglerades även
gränsen mellan Finland och Norge från Golmisoivvi Madakietsa
i norr över fjällen Reisaguorra längs en sydöstlig
konstruktionslinje — utan hänsyn till naturen — till Muotkavaara nära
Pasvik-älvens övre lopp, där den norsk-ryska gränsen sedan tog vid,
löpande sedan från Rajakoski (Grsensefos) utmed Pasvikälv till
Boris Glebs kyrka vid älvmynningen. Här vreds gränslinjen om och
drogs i en sydöstlig krök över fjälltrakter till källorna av
Gräns-jakobsälv, vilken den sedan följde till havet.
Vid 1826 års förhandlingar lämnades emellertid Finlands
intressen och rättigheter fullkomligt åsido. I underhandlingarna
hade ingen representant för Finland deltagit, och av
överenskommelsen framgår ej, att man ens skulle ha dryftat frågan om
eventuell rätt för Finland till något område av »faellesdistrikten», utan
landet skiftades enbart mellan Sverige-Norge och Ryssland. Bland
annat förväxlades Muotkavaara på Fiskarhalvön med det tidigare
nämnda Muotkavaara vid Pasvikälvens övre lopp, till vilket, såsom
nämnts, gränsen mellan Finland och Norge drogs. Därigenom
avstängdes Enaretrakterna från havet.
I den mån näringslivets utveckling i Nordfinland fortskred,
började det framstå som ett trängande behov för Finland att
förvärva en fri utfartsväg till Ishavet: Finländska vederbörande,
särskilt Uleåborgs läns landshövding, fäste redan under förra
århundradets mitt den ryska regeringens uppmärksamhet på detta.
Som ett resultat av förda underhandlingar ställde Ryssland för
Finland i utsikt att få med sitt territorium inkorporera ett
område vid Ishavskusten, härigenom till en viss grad tillmötesgående
Finlands rättmätiga fordran på vederlag för avträdeisen till Ryss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
