Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Nordens nordligaste gränsfrågor. Av Ragnar Numelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDENS NORDLIGASTE GRÄNSFRÅGOR 35
gränsgång ännu samma höst skulle förrättas under en ny rysk
ordförande, Tajosjnik. Även denna delegation, som ej var bättre
utrustad än den föregående, försenade sig, så att vintern hann
inträda, innan arbetena kommo i gång. Slutligen, de sista dagarna
av oktober, förklarade ryssarna, att de kunde godkänna den till
största delen blott av den finländska delegationen uppgångna
gränsen, som sålunda underskrevs i Petsamo.
Vi övergå nu till den finländsk-norska gränsen. Den vidtager
vid det forna »treriksröset» på Muotkavaara ungefär en mil från
Pasvikälven i dess övre lopp, går sedan ned till älven vid
Raja-koski (Grsensefos) eller Gelsomio som platsen på gamla kartor
kallas. Härifrån följer gränsen den stora, vackra Pasvikälven —
som mer har karaktären av en räcka sjöar, förbundna med
varandra ined skummande forsar, än en älv — till Köngäs, det forna
ryska Boris Gleb, där gränsen gör en trapetslik invikning åt väster,
för att sedan vid mynningen övertvära älven, så att älvmynningen
faller inom Norge. Sedan går gränsen i sydöstlig riktning till
källsjöarna av Gränsjakobsälv (Vuoremajoki), vilken den följer
till älvens utlopp i Ishavet. Här längst ute står sedan 1869 på
norska sidan en liten vacker stenkyrka. »Kong Oscar II:s kapell»,
ett stilfullt märke på, »ät her begynder, eller orn man vil, her
ender Norges udelelige og uafhengige Land», såsom den norske
Finmarksforskaren Friis uttrycker sig.
Den finländsk-norska gränsfrågans historisk-politiska sida
ligger i korthet sålunda: Sedan Finland erhållit oinskränkt
suveränitet över Petsamo-området och således icke endast f
inländsk-norska landområden utan även finländsk-norska territorialvatten i
Norra Ishavet kommit att gränsa till varandra, inbjöd Finlands
regering norska regeringen till förhandlingar om ordnandet av
förhållandena vid den nya gränsen. Norska regeringen förklarade sig i
princip enig härom och önskade veta vilka spörsmål Finland
ansåg vid förhandlingarna böra upptagas. Från finländsk
sida anmäldes följande frågor: trafiken utmed och över
gränsen, flottningen i gränsälvarna, fisket i älvarna, utnyttjandet av
vattenkraften samt Pasvikskolternas fiskerätt i Bökfjord och
Jar-fjord. Samtliga dessa frågor lågo nu självfallet helt annorlunda
än då 1826 års konvention gjordes upp. Bosättningen har ökats
och skogarna ha fått ett helt annat värde än för etthundra år
sedan, vadan ordnandet av flottningen kräver andra åtgärder
än då.
3. Svensk Tidskrift 19H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
