Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 7. 1. 1924 - De engelska underhusvalens resultat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 63
som i augusti uppbjöd alla krafter för att till sin närmaste assistent
förvärva en så utpräglad frihandlare som mr Reginald M’Kenna. Det
var som bekant endast gamle sir Frederick Banburys envisa vägran
att till den redan designerade frihandelsfinansministerns förmån
avstå sitt mandat för City of London som spräckte denna kombination
och därmed indirekt bidrog att driva Baldwin in på helt andra
banor, där det stora valnederlaget väntade honom.
Arbetarpartiet hade, även det, sitt patentläkemedel att erbjuda. Det
hette capital levy, en ytterst drastiskt tilltagen progressiv
engångsbe-skattning av all förmögenhet från 5,000 pd. st. och uppåt. Därmed
skulle statsskulden i ett slag avsevärt minskas och lindring beredas
i de bördor, som vållas av att nu omkr. l million pd. st. orn dagen
erfordras enbart för den väldiga skuldens förräntning. Lättade från
denna börda skulle enligt arbetarledaren Ramsay MacDonalds
förkunnelse brittisk handel och industri åter kunna bli »mera effektiva i
världen». Socialisering av ett antal storindustrier och produktiva
nödhälpsarbeten i stor skala skulle göra resten och arbetslösheten
snabbt avtaga, i all synnerhet om England mera energiskt och
målmedvetet än hittills gjorde sitt ord gällande i stormaktsrådslagen om
Europas ekonomiska återuppbyggande efter världskrigets och
Ruhrockupationens ödeläggelser.
Valresultatet blev nästan genomgående negativt. Väljarekåren
förkastade med otvetydiga majoriteter såväl industriprotektionismen —
med vilken Baldwin i sitt valprogram förknippat ansenlig kontant
premiering av jordbruket och preferensbehandling av tullbelagda
koloniprodukter — som även capital levy och industrisocialiseringen.
Även den gamla regelrätta parlamentarismen med två varandra
avlösande stora partier med enhetliga underhusmajoriteter, sedan länge
undergrävd, drogs nu med i fallet. Vid parlamentsupplösningen
räknade den konservativa regeringen bland 615 underhusmedlemmar 345
säkra anhängare, mot vilka stodo (förutom 4 »vildar», 2 irländska
nationalister och l ständigt frånvarande sinnfeinare) en maktlös och
söndrad opposition av 263 medlemmar (145 av arbetarpartiet och
närstående smågrupper, 65 Asquithliberaler och 53
Lloyd-George-libera-ler). Det nya underhuset däremot består av 258 konservativa, 191
medlemmar av arbetarpartiet, 158 nu förenade liberaler och 8
»vildar» eller medlemmar av smågrupper utan betydelse. Strax före
parlamentsupplösningen avslogs ett misstroendevotum med 95 rösters
majoritet; frånräknas »vildarna», skulle de två stora
oppositionspartierna nu kunna uppbringa 91 rösters majoritet för ett sådant. Det
kuriösa är, att denna grundliga omkastning skett utan någon
motsvarande stark förskjutning av partiernas totala röstsiffror. Fullt
exakt kunna ju dessa ej beräknas, enär 50 underhusledamöter av de
615 valdes utan motkandidat eller omröstning, men bland de avgivna
rösterna inskränka sig förskjutningarna till några få hundratusental
bland omkring 13 millioner röstande (nedgång för de konservativa,
uppgång för arbetarpartiet och, ej fullt så mycket, för liberalerna),
och i grovt avrundade tal ha de tre stora partierna mönstrat resp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
