Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 7. 1. 1924 - Det politiska vägskälet 1906 - Svensk neutralitetspolitik under världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 DAGENS FRÅGOR
sinnade kolleger, herrar Trolle och Tingsten, vilket icke på den tiden
var känt för allmänheten. Dessa nya upplysningar giva en viss ökad
styrka åt högersidans misstro, men de förråda också, att
förekommande motsättningar övervägande legat på sådana personliga
områden, där ömsesidig vilja till endräkt lätteligen funnit utvägar.
Därför kvarstår alltjämt, att bägge parterna möttes med för mycket av
gammal inbiten antagonism, för mycket av maktbegär och rent ut
sagt obrutet partisinne för att kunna lyssna och förstå, när det
ibland kom ett försonligare tonfall in i meningsbytet.
En god inblick uti hur man under krigsåren
från engelskt håll betraktade de neutrala
mindre makternas ratt och intressen, ävensom huru man uppfattade
folkrättsliga grundsatsers förpliktande verkan, erhålles genom studiet
av det under föregående året utkomna arbetet The Triumph of
unarmed forces (1914 — 1918), författat av Rear-Admiral M. W.
W. P. Consett, som under världskriget var anställd som marinattaché
i Stockholm, Köpenhamn och Kristiania.
Det är en skildring av brittisk blockadpolitik eller, rättare uttryckt,
av den ekonomiska påtryckningspolitiken mot Tyskland, varvid amiral
Gonsett utförligt behandlar dennas inverkan på Sverige, Norge och
Danmark. Det kan ej sägas att författaren hyser någon sympati för
den moderna folkrätten. Folkrätten, och särskilt neutralitetsrätten,
existerar för honom egentligen såsom ett besvärligt hinder mot att föra
en verksam engelsk politik på ifrågavarande område, och han beklagar
på det livligaste, att England satt sitt namn under Parisdeklarationen
av 1856, som han benämner »a fatal act», och att ett sådant dokument
som Londondeklarationen överhuvud tillkommit. Han ser i dessa
framsteg på den internationella sjörättens område ett uttryck för
kontinentalmakternas, särskilt Tysklands intressen. För honom borde det
strängt taget icke finnas mer än en regel att respektera i förevarande
avseende, och det är Englands maritima rättigheter som krigförande
stat. Han fick för övrigt tillfredsställelsen att i huvudsak se sin idé
realiserad.
Sålunda befriad från folkrättsliga fördomar, ingår Gonsett på en
undersökning av de olika skandinaviska ländernas ekonomiska och
politiska förhållanden i syfte att kunna uppvisa, att man, för att
begränsa handeln på Tyskland, utan risk kunnat utöva mycket starkare
ekonomisk påtryckning på dessa stater, än vad som skedde de första
krigsåren. Han gendriver påståendet, att England behövde upprätthålla
särskilt goda förbindelser med dessa länder för att icke försvåra import
av varor från dem. Det enda verkligt värdefulla, som under kriget
levererades från de skandinaviska staterna, var enligt hans mening
i Norge tillverkat nitrat. Dock anser han, att tvenne frågor av politisk
art funnos att överväga vid bedömandet av Englands relationer med
de tre nordiska makterna, nämligen möjligheten dels även tysk invasion
i Danmark/ dels av en svensk krigsförklaring mot de allierade. Han
kommer emellertid till den slutsatsen, att risken för dessa eventualiteters
Svensk neutralitetspolitik
under världskriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
