Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 7. 1. 1924 - De sista örnarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80 DAGENS FRÅGOR
som leka på båtbacken bland sommarens blomster, titta ibland med
undrande ögon mot himmelen, där den stora fågeln flög, som hade
namn som en människa, som kunde röva bort små barn och som
kanske var hundra år.»
Den, för vilken livets mångskiftande former ännu rymmer något
att undra över och glädjas åt, skall ej tröttna att i Bengt Bergs
bok följa örnarnas flykt bland molnen och deras id vid boet. Kan
man för en stund glömma den förgängelsens närhet, mot vilken dessa
tavlor teckna sig, upplever man ett stycke natur nästan så
intensivt och påtagligt, som om man själv sutte gömd i talltopparna
vid boet eller från aeroplanet följde den väldige jägarens flykt. Till
dess man plötsligt kommer ihåg, att det kanske redan om ett par
decennier blott blir i Bengt Bergs och några andras böcker, som den
stoltaste av våra fåglar seglar över fjärdarna och bär byte till sina
hungriga ungar.
Man kan icke lägga denna sällsynt gripande och levande skildring
ifrån sig utan att frågan dröjer kvar, varför vår växande odling skall
föröda det liv, som under hårdare tider blomstrat omkring oss.
Svaret kan ej bli mer än ett: människan har nu först blivit herre
över naturen. Bilen och motorbåten föra oss på en kort stund
till trakter, som lågo nästan utom räckhåll, de moderna
skjutvapnen utlämna åt envars nåd det byte, som förr vanns endast av den
skickligaste, jordbesittningens och jaktnöjets demokratisering och
plutokrattsering ha lagt ansvaret inför naturen i händerna på dem,
som aldrig fostrats till detta ansvar. Endast ansvarskänslans väckande
kan här göra något.
Bengt Bergs skildringar kunna ej undgå att bidraga därtill; de
säga oss ofrånkomligt och utan omsvep, hur vårt land förflackas
och förfulas runt omkring oss; de säga oss än otvetydigare och än
mera vädjande, hur rikt, hur betydelsefullt för vårt eget sinnes
daning det liv är, som endast kräver litet självtukt och några fattiga
marker av oss för att skänka oss långt rikare gåvor tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
