Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Parlamentarism och riksdagsupplösning i Finland. Av Rafael Erich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94 R. ERICH
226 ff.). Uti den redan år 1917 givna förhandskritiken av den
finländska parlamentarismen framhöll undertecknad bl. a., att
vägande skäl kunna anföras mot att grundlagfästa det
parlamentariska systemet. Detta företer nämligen i många
avseenden en i så hög grad politisk, av opportunitetshänsyn präglad
karaktär, att dess väsen och verkningar endast mycket
ofullständigt kunna intvingas i knappa författningsbestämmelser.
Dessa kunna under givna förhållanden verka såsom en
betänklig hämsko på ett organiskt statsliv eller ock framstå såsom
mer eller mindre innehållslösa dispositiva regler, som utan
synnerliga svårigheter åsidosättas. Ett finländskt ordstäv,
uttryckande lekmannens naiva skepticism inför lagtolkningen,
säger, att lagen är såsom den läses; man kunde i viss mening
säga, att parlamentarismen är sådan den tillämpas; och detta
beror givetvis i hög grad på faktiska förhållanden. Just därför
kan det vara riktigast att lämna »parlamentarismen» utanför
den positiva rättens råmärken och låta praktiskt-politiska
hänsyn avgöra, om och i vad mån dess maximer skola normera
statslivet.
Parlamentarismen blev emellertid år 1917 in optima forma
införd i 1906 års lantdagsordning (till vilken grundlag detta
ämne sakligt icke hörde), i det att, genom ett tillägg till 32 §,
det i den franska författningslagen rörande »statsmakternas»
organisation ingående allbekanta stadgandet om ministrarnas
personliga och solidariska ansvarighet kopierades och ytterligare
förstärktes med tillägget, att regeringens medlemmar böra utses
bland personer, som åtnjuta lantdagens (riksdagens) förtroende.
Orsaken härtill låg i någon mån i det lovliga strävandet att
hämma ryskt godtycke — ifrågavarande stadganden utarbetades
under det ryska väldets sista tider — men främst uti en
dogmatisk trosvisshet och oreflekterad nitälskan för allt, som kunde
gälla såsom politiskt frisinne. Vid sagda tidpunkt infördes alltså
en renodlad parlamentarism, utan ringaste prövning av dess
väsen och verkningar, och man har sedan fått lov att reda sig
med denna bäst man kunnat.
Outgrundliga äro författningsdaningens vägar.
Parlamentarismen uppkom ursprungligen såsom garanti mot den personliga
konungamakten, vilken skulle oskadliggöras genom att monarkens
ansvarige rådgivare i främsta rummet gjordes beroende av
folkrepresentationen. Mot konungen var dess spets riktad. I republiker,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
