- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Fjortonde årgången. 1924 /
102

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Tysklands ekonomiska och finansiella ställning. Av Kurt Blomeyer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

102 K. BLOMEYER

inbjudas. Denna, som sammanträdde i april och maj,
genomdrev att ett utskott av sakkunniga tillsattes som skulle pröva
Tysklands betalningsförmåga och möjligheten av ett
internationellt lån; Pierpont Morgan var Amerikas representant. Följden
härav var att markkursen steg och blev mera stabil, varigenom
Tyskland blev i stånd att få större ordning i sina finanser.
Skattesystemet utvidgades betydligt, och det lyckades att
uppställa en budget för 1922—23, där inkomster och utgifter
balanserade, och detta förslag ansågs med säkerhet kunna
genomföras, om förhållandena finge fortfara att vara någorlunda stabila.

Men då blandade sig den nyblivne ministerpresidenten Poincaré
i leken. Frankrike kunde i sitt förhållande till Tyskland gå en
av två vägar: antingen kunde det söka att få så stora
åter-uppbyggningsbidrag som möjligt, men då måste det avstå från
sina imperialistiska planer och skaffa förutsättningar för sådana
bidrag, eller också sätta sin fordran på sådana i andra rummet
och passa på tillfället att alldeles tillintetgöra Tyskland.
Poincaré valde det senare alternativet. Han stjälpte planen på ett
lån och arbetade konsekvent på att besätta Ruhrområdet, så att
Tyskland, som redan förlorat tre av sina gruvindustriområden,
det lothringska, det schlesiska och Saarområdet, skulle få
dödsstöten genom att också det sista blev taget. T. o. m. den
finanssakkunnige i Le Temps medger, att Poincarés anlopp mot
lånet givit stöten till det sista djupa markfallet. Hans
oupphörliga hot att besätta Ruhrområdet drev valutan utför det sluttande
planet: dollarkursen, som i mitten av 1922 stod i 400, steg i
slutet av året till 8,000. När Tyskland då blev efter med en
obetydlig del av de övermäktiga skadeståndsbetalningarna,
besatte Poincaré Ruhrområdet d. 11 jan. 1923, fastän hela världen
var övertygad om det orättmätiga i denna åtgärd och de
engelska kronjuristerna fastställt att så var. Men Poincaré gav
härigenom nådestöten åt den tyska valutan och vållade det
ekonomiska och finansiella elände, som 1923 härjat Tyskland. Det
förefaller ej som om han ångrat sig, men också franc’en sjunker
nu, och t. o. m. i Frankrike blir det allt flere, som giva
Ruhrpolitiken skulden härför.

I februari 1923 lyckades det att få ned dollarn från 50,000
till 20,000 mark för några veckor, men på längden kunde den
icke hålla sig på samma nivå, utan d. l juli stod den i 160,000
och l aug. i ungefär l miljon, l sept. i 10 och l okt. i 250

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:25:08 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1924/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free