- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Fjortonde årgången. 1924 /
103

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Tysklands ekonomiska och finansiella ställning. Av Kurt Blomeyer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

15 jan. 1923 ........... 50 mark

l mars » ............ 100 »

l juli » ............ 300 »

l aug. » ............ 1,000 »

24 » » ............ 20,000 »

l sept. » ............ 75,000 »

20 » » ............. 250,000 »

l okt. » ............ 2 miljoner »

TYSKLANDS EKONOMISKA OCH FINANSIELLA STÄLLNING 103

miljoner, l nov. i 130 miljarder och 20 nov. i 4,2 biljoner. På
den punkten (l biljon pappersmark = l guldmark) står den
fortfarande. En måttstock på den nya valutaförsämringen ge
portosatserna. Ett inrikes brev kostade:

10 okt. 1923 ....,....... 5 miljoner

20 » » ............ 10 »

l nov. » ............ 100 »

5 » » ............ l miljard

12 » •»............ 10 »

20 T> »............ 80 »

l dec. » ............ 100 »

Ett ganska talande vittnesbörd om den oerhört hastiga
valutaförsämringen är omöjligheten för postverket att trots alla
palliativ med övertryck o. d. hinna med att anskaffa
frimärken till de ökade valörerna. Brev måste som i forna tider
be-1alas på postkontoren, statens och de privata tryckerierna hunno
på långt när icke med att täcka behovet av
pappersmarksed-lar. Då lönerna skulle utbetalas, var riksbanken i Berlin nästan
blockerad av dragkärror och åkdon som skulle avhämta
papperspengarna. Det hände ofta att stora, solida firmor icke kunde
utbetala lönerna till sitt folk på grund av brist på
betalningsmedel, och bankerna själva kunde emellanåt inte uppfylla sina
betalningsförpliktelser. Hade man pengar, måste man så fort
som möjligt skaffa sig varor för dem, då de sannolikt inte voro
värda hälften följande dag. De handlande betraktade sina
kunder som fiender, säljarna hade visserligen vid sina beräkningar
medtagit fallet i penningvärdet, men icke dess mindre behöllo
de hellre sin vara, eftersom penningarna oupphörligt förlorade
i värde. Redan under senare hälften av 1922 hade marken
upphört att vara värdemätare inom flere näringsgrenar, och
efter den tiden blev det mer och mer vanligt att bestämma
priserna i utländsk valuta eller efter indextal (Schlusselzahl),
som fastställdes av sammanslutningarna periodiskt, under
oktober och november hos somliga rent av dagligen. Slutligen gick
det så långt, att marken icke mottogs som betalning utan man
fordrade utländsk valuta. Emellertid förbjöds sådan prissättning
för inhemska transaktioner, och förbudet var effektivt under
någon tid; men småningom visade det sig som vanligt, att de
ekonomiska krafterna äro starkare än förbudsåtgärder: köpmän

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:25:08 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1924/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free