Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Tysklands ekonomiska och finansiella ställning. Av Kurt Blomeyer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 K. BLOMEYER
och jordbrukare behöllo sina varor, och man fick göra samma
erfarenhet som i alla länder med deprecierad valuta — f. n.
också i Frankrike — att den hotade livsmedelsförsörjningen icke
kan botas annat än genom att skapa ett fast betalningsmedel.
Med valutaförstörelsen stod den ekonomiska misären och
statsfinansernas förfall i intimaste sammanhang. Genom besättandet
av Ruhrområdet upphörde å ena sidan en mycket stor del av
exporten och därmed av tillgången på utländska växlar, under
det att å andra sidan importbehovet av kol och järn ökade
efterfrågan på dem och därmed valutafallet, som i sin ordning
igen hade till följd en minskning av Tysklands ekonomiska
motståndskraft. Också importen av livsmedel och andra
nödvändighetsvaror minskades, och befolkningen, som redan förut var
svältfödd till följd av hungerblockaden, försvagades i en
fasa-väckande grad, vilket tydligt visade sig i en minskad
arbetsprestation. Den arbetskraft som fanns användes också till icke
ringa del på ett improduktivt sätt, särskilt till själva
penning-anskaffningen. På grund av att det ännu fanns stora
möjligheter för export, blomstrade »den tyska utförsäljningen», så att
utlandet fick tyska varor till priser som lågo långt under
världsmarknadspriset; blott i den mån de voro arbetsprodukter var
någon verklig förtjänst att påräkna härav, trots den låga
betalningen i jämförelse med utlandets arbetslöner.
Det är uppenbart, hur besättandet av Ruhrområdet måste
verka på statens finanser å ena sidan genom minskade
skatteinkomster och å den andra genom oerhörda direkta utgifter för
de arbetslösa arbetarna och de rikstrogna, folkrättsvidrigt
utvisade ämbetsmännen. Fången i föreställningen om en kort
ockupation sökte man övervinna dessa svårigheter med hjälp av
sedelpressen, i stället för att lägga större skatter på rikets
obesatta delar, varigenom man åtminstone hade kunnat begränsa
sedelproduktionen. En sådan politik måste naturligtvis,
samverkande med det ökade behovet av växlar, påskynda valutans
värdefall. Å andra sidan verkade valutans fall i sin ordning
tillbaka på statens finanser, därigenom att utgifterna nu i
motsats till förut höllo jämna steg med deprecieringen och det
visade sig omöjligt att driva en effektiv skattepolitik. De många
skattereformerna satte sig över de heligaste skatteprinciper och
främst över rättfärdighetsprincipen, men åstadkommo endast att
göra skattesystemet allt mer tillkrånglat eller rättare sagt skat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
