Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Tutankhamons grav. Av Martin P:n Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116 MARTIN P:N NILSSON
i upphöjdhet och idealitet icke på mycket länge blev upphunnen.
Liksom religionen reformerade han också språk och konst. Hans
hymn är författad på det levande folkspråket och icke i den
ålderdomliga språkform, som eljest användes i religiöst bruk.
Den stelnade egyptiska formalismen ersattes av en naturalistisk,
livsvarm och innerlig konst, som med förkärlek framställer farao
i ett lyckligt familjelivs sköte. I el-Amarna har man påträffat
en bildhuggarverkstad med skisser och avgjutningar efter levande
modell; husens ruiner visa, hur egypterna bodde och levde.
Echenatons stora reform misslyckades icke blott på grund av
det mäktiga prästerskapets motstånd utan också därför att det
egyptiska folket ej var mottagligt för sin konungs upphöjda
idéer. Tutankhamon, som besteg tronen som gemål till en av
Echenatons döttrar, har ingen annan märkvärdighet än den, att
han verkställde den oundgängliga återgången tillbaka i de gamla
fårorna. Han började som Atons dyrkare men omvände sig
till Amon och ändrade sitt namn Tutankhaten till Tutankhamon,
övergav brådstörtat el-Amarna, som fick förfalla, och flyttade
tillbaka till Amons stad, den gamla huvudstaden Thebe, han
synes också ha återupptagit värnandet av Egyptens asiatiska
besittningar. Man förstår, att det gamlas anhängare triumferade;
i denna segerstämning är en hymn över Amons seger diktad,
som lika mycket är en förbannelse över kättarekonungen. »Ve
den, som antastade dig! Din stad består, men den, som
antastade dig, ligger fallen. Skam över den, som bryter mot dig i
något land. Deras sol, som ej kände dig, har gått ned, men
den, som känner dig, lyser.»
Möjligt är, att dessa förtjänster vållat, att Tutaiikhamons grav
blev så rikt utrustad, när han avled efter en kort regering.
Säkerligen är den rik, men om den är rikare än andra
konungagravar varit, veta vi icke, då dessa samt och synnerligen för
länge sedan blivit tömda.
Väster om den gamla huvudstaden Thebe, bland vars ruiner
nu byn Luxor ligger, utbreder sig en vidsträckt iiekropol. I en
dal, som öppnar sig i de gulaktiga, öde ökenberg, som i väster
begränsa det odlade landet, begrovos de stora konungarna av
Totmesidernas och Ramessidernas dynastier, prinsar, furstar och
förnäma; dalen bär därför namnet Konungarnas dal. I klippan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
