Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Tutankhamons grav. Av Martin P:n Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TUTANKHAMONS GRAV 123
bl. a. till att utgiva en friskt och medryckande skriven och rikt
illustrerad redogörelse för den förra vinterns undersökningar
(H. Carter and A. C. Mace The Tomb of Tut-ankh-amen, I.
London, Cassel, 1923). Om de nu pågående undersökningarna
ha som vanligt officiella meddelanden lämnats i The Times.
Arbetet har nu riktats på själva gravkammaren; först måste
tabernaklen nedtagas och bärgas, därefter sarkofagen undersökas;
mycket möjligt är, att det efter en ofta förekommande sed finnas
flera kistor, den ena innanför den andra. När man konstaterat,
om Tutankhamons mumie finnes därinne eller icke, blir en
stridsfråga som blåsts upp till allt för stor betydelse, avgjord. Då
gravkammaren är så trång, tabernakel och sarkofag så kolossala,
är det nu påbörjade arbetet svårare och besvärligare än något
och kommer att ta lång tid. Säkerligen blir man varken detta
eller nästa år färdig med Tutankhamons grav. Men man bör
stilla sin nyfikenhet och vara tacksam för det omsorgsfulla och
tålmodiga sätt, på vilket dess utforskning bedrives; det vittnar
om en ansvarskänsla, som ej vill låta något förfaras av de rika
skatter som påträffats.
Den tanken har framkastats, att Tutankhamons döda kropp
skulle få bli kvar i graven och slippa att dela det öde, som
kommit de stora faraonerna från hans tid till del, att utställas i
Kairomuseets vitriner. Vad föremålen beträffar, är det ogörligt
att lämna dem kvar, det skulle vara att tillspillogiva dem.
Innan ännu fjorårets arbeten avslutats, inträffade den tragiska
händelse, som bildar den sista sensationen i denna sensationella
upptäckt, den lycklige upptäckarens plötsliga död. Den har givit
anledning till de vildaste rykten och blåst nytt liv i den
anklagelse, som samvetsömma människor rikta mot arkeologien, att
störa de dödas frid och plundra deras gravar. Man behöver
icke åberopa sig på att vetenskapens krav bör tillerkännas samma
berättigande som t. ex. ett gaturegleringsarbete, som utan vidare
preskriberar de längesedan dödas rättighet till gravro, flyttar deras
ben och gravar. Vad vore vår kännedom om den förhistoriska
och i många fall även de äldre historiska tidsperioderna, om
icke seden att nedlägga vapen, smycken, redskap, husgeråd och
andra föremål i gravarna bevarat åt oss deras materiella kultur?
Den skulle vara ringa, t. ex. i vårt eget land, i \issa fall så
9. Svensk Tidskrift 1924.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
