Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 4. 3. 1924 - Riksdagens utskottsval - Samhällsfarliga strejker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 141
riksdageils allmänna anseende. Man skall ovillkorligen bland väljarna
säga sig, att det gagnar föga till att insätta ungt och duktigt folk i
kamrarna, ty de komma likväl knappast till användning utan nödgas
stå så länge och trampa i de långa partiköerna, tills deras intresse och
arbetslust väsentligen äro avtrubbade.
På denna punkt ligger reformmöjligheten i riksdagsmännens egna
händer. Det är icke utan betydelse, att denna också begagnas, om
»parlamentsledan» i någon mån skall besegras. Ty, det bör ihågkommas, det
intressanta kulisspelet på Helgeandsholmen intresserar också allmänheten
fastän onekligen av riågra andra anledningar än dem, som äro
bestämmande för de närmaste deltagarne.
Renhållningsarbetarstrejken i Sundsvall har på nytt
upprullat frågan om de s. k. allmänfarliga
arbetsinställelserna, som är ett av det moderna samhällets ömtåligaste
problem. Dylika konflikter äro eljest ingen nyhet för Sverige. Den
första mera bekanta i sitt slag var renhållningsarbetarstrejken i
Stockholm under den oroliga våren 1905, vilken tilldrog sig mycken
uppmärksamhet därigenom, att studenter uppträdde som arbetsvilliga.
Samtidigt föll i riksdagen det förslag orn kriminalisering av
allmänfarliga arbetsinställelser, som framlagts av justitieministern Ossian
Berger i Boströms andra ministär, vilket förslag framkommit som
följd av en skrivelse till Kungl. Maj:t från Stockholms
stadsfullmäktige med begäran om lagstiftning i ämnet. Kommunalarbetarna i
Stockholm hade nämligen deltagit i 1902 års politiska storstrejk,
vilket kännbart berört belysningsverken och fullständigt hämmat
spårvägstrafiken. Denna arbetsinställelse varade emellertid endast trenne
dagar och medförde icke så elakartade följder, som den förstnämnda
vida långvarigare strejken tre år senare. Det Bergerska förslaget
fick naturligtvis stor majoritet i dåvarande första kammaren, men
strandade i den andra på endast ett par avslagsröster. Det var en
särdeles spännande votering! Ett bifall till förslaget, som av den
förbittrade socialdemokratiska opinionen dömts till »Åkarpslagen n:o 2»,
hade omedelbart, enligt partistyrelsens och Landsorganisationens
gemensamma beslut, medfört en ny storstrejk — ett par veckor före
unionsbrottet den 7 juni.
Ifrågavarande spörsmål fick under den fackliga storstrejken 1909
ännu större aktualitet. Kommunalarbetarne i Stockholm bröto då
sina 1905 förvärvade kollektivavtal — vilket Malmö kommunalarbetare
redan giort sommaren förut genom lokal sympatistrejk för
hamnar-betarne i staden. För att tillgodose Stockholms stads industriverks
behov av arbetskraft bildades under storstrejken den s. k. frivilliga
skyddskåren, en förebild till våra dagars Samhällshjälp. Storstrejkens
mest uppseendeväckande moment var de talrika avtalsbrotten.
Ministären Lindman försökte också genom ett omfattande komplex av
avtalslagar för framtiden få till stånd en positiv rätt på detta
område, men andra kammaren förvägrade 1910 och 1911 sitt stöd med
knappa nej-majoriteter. Sedan dess hava åtminstone regeringarna
Samhällsfarliga
strejker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
