- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Fjortonde årgången. 1924 /
159

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Penningväsendets tio-åriga odyssé. Av Eli F. Heckscher

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PENNINGVÄSENDETS TIO-ÅRIGA ODYSSÉ 159

som två år förut. Som minne av denna episod är det
fortfarande huvudsakligen danskt guldmynt riksbanken ligger inne
med; en tidning visste berätta, att vid inlöslighetens
återupptagande den l april i år några kunder i riksbanken med förakt
avvisade guldet, därför att danskt mynt sjunkit så mycket i
värde! Under 1917 års lopp nåddes likväl en överenskommelse
med Danmark och Norge om att intet av myntunionens länder
skulle tillåta export av skandinaviskt guldmynt, och först
därmed var den i början av 1916 företagna åtgärden formellt sett
effektiv.

Reellt effektiv blev deri emellertid aldrig till fullo, åtminstone
icke i enlighet med den anda som behärskat teoretikerna när
de tillstyrkte den. Uppgiften skulle i så fall ha varit att hålla
penningmängden och kreditgiviiingeii i landet nere för att hindra
penningvärdets försämring inom landet. Ett upphävande av
skyldigheten för riksbanken och myntverket att mottaga guld
till bestämt belopp var därvid uppenbarligen icke till fyllest, om
riksbanken, utan att ha skyldighet därtill, likväl fortsatte att
importera guld utan hänsyn till dess återverkan på penningvärdet
inom landet. Och i motsats till vad ofta påståtts, fortsatte
riksbanken att köpa guld ända till stilleståndet. Ökningen av
riksbankens guldkassa med annat guld än skandinaviskt guldmynt
var nämligen från slutet av 1915 till slutet av 1918 ej mindre
än omkring 115 mill., mer än dubbelt så mycket som den
samtidiga ökningen av skandinaviskt guldmynt.

Likväl var detta icke huvudsaken. Om Sverige fortsatte att
exportera varor utan alt få varor i utbyte, d. v. s. exportörerna
av sina banker fingo svenska sedlar i utbyte, var fördelen av att
avvisa guldet mycket tvivelaktig. Penningmängden i landet
måste då oavbrutet ökas, samtidigt med att varumängden
minskades, och följden kunde endast bli fortsatt inhemsk
prisstegring. Guldpolitikeii krävde en motsvarande inskränkning i
kre-ditgiviiingen till utlandet, ett fasthållande vid att utlandet skulle
lämna varor i utbyte mot varor. Att ett strikt genomförande
av denna politik erbjöd svårigheter, både politiska och
ekonomiska, är obestridligt; alt den skulle kunnat genomföras bättre
än som skedde lär man emellertid kunna påstå. Men faktiskt
blev sakernas utveckling, all vi i slällel för guld fingo ulländska
tillgodohavanden eller i bäsla fall våra egna, i ullandet förut
placerade obligationer i utbyle mol våra varor, och all den när-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:25:08 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1924/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free