- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Fjortonde årgången. 1924 /
164

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Penningväsendets tio-åriga odyssé. Av Eli F. Heckscher

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

164 ELI F. HECKSCHER

kretsar, att det hade krävts en hög grad av mod för att vilja
hejda det och påyrka att prisnivån skulle hållas kvar på sin
topp. Men framför allt var det ytterst få som vågade
uttryckligen föreslå en definitiv nedskrivning av den svenska kronans
guldvärde, innan man hade sett huruvida icke den gamla
pariteten kunde återvinnas. Sunt iakttagande människor borde ej ha
kunnat vara blinda för tillvaron och styrkan av en dylik
mentalitet. T. o. m. i länder som genomgått det stora prisfallet med
alla dess ödeläggande verkningar men som icke därmed lyckats
komma tillbaka till sin paritet, finner man ännu den dag i dag de
mest bindande förklaringar om att återgången trots alla hinder
skall genomföras och i förening därmed de strängaste
straffdomar över var och en som påyrkar ett annat program än just
detta. Våra närmaste grannländer, Danmark och Norge ha
valutor som stå resp. 40 och 50% under pari, meningen i ledande
ställning i någotdera landet vill medge möjligheten av någon
annan politik än den som efter all rimlig beräkning måste leda till
ett nytt, förödande prisfall. Så stark är den psykologiska verkan
av den en gång skapade men sedan övergivna guldpariteten.

De té fabula narratur. I dessa länders öde kunna vi spegla
vårt eget, för den händelse vi underlåtit att underkasta oss de
lidanden, som fört oss tillbaka till penningväsendets gamla grund.
Vad som i så fall blivit oss beskärt hade med all säkerhet icke
varit ett stabilt penningvärde på en ny grund utan ett
penningvärde som vajat för alla luftens vindar och en motsvarande
oberäknelighet i valutans utlandsvärdering — i båda fallen med
tendens till försämring långt förr än till förbättring.

Att vi valde återgången till paritet berodde likväl sannolikt
också på ännu en anledning, nämligen att ingen anade vilken
räckvidd prisfallet skulle få; för egen del måste jag bekänna
mig till ett stort misstag i detta hänseende, kanske det enda
mer väsentliga som nu kvarstår i minnet, nämligen föreställningen
att vår prisnivå i varje fall icke kunde väntas sjunka under dubbla
fredsprisnivån. Ingen går så långt som den som ej vet hur långt
han går — varmed icke skall vara sagt, att det icke skulle ha
varit klokt att gå dit vi gingo, också om vi vetat var målet låg.
Olyckan bestod med andra ord i guldvärdets och dollarns
våldsamt ökade köpkraft; när den skadan nu en gång var skedd,
så återstod knappast något val för ett land som önskade sitt
penningvärde snabbt återfört till en fast grundval.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:25:08 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1924/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free