Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Skolreformens öde. Av Erik Wellander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKOLREFORMENS ÖDE 171
som den grund, på vilken övriga läroanstalter, organiskt
förbundna med varandra, bygga». Denna uppgift var icke lätt.
Medan direktiven i de andra punkterna icke behövde strikt
följas, i varje fall faktiskt icke följdes, så voro de i denna punkt
bindande. Men ej nog härmed: direktiven voro i själva verket
snävare än vad ordalagen synas angiva. Med folkskolan
förstods nämligen den sexklassiga folkskolan i hela dess längd,
varken mer eller mindre; på denna grund måste alla andra
skolformer byggas upp och sålunda bliva »folkskolans
överbyggnader». Svårigheten i kommissionens arbete låg nu däri, att
denna grund icke fick på något sätt granskas eller prövas, långt
mindre rubbas eller omläggas för att bättre kunna uppbära
överbyggnaderna. Här voro, såsom framgår av kommissionens hela
arbete, direktiven strängt bindande. Här ha de ock blivit följda
till punkt och pricka: kommissionens högre skolformer bygga
alla på den sexklassiga folkskolan som grund, och denna har
icke prövats till sin lämplighet eller hållfasthet, än mindre
tillrättalagts för de nya, betydelsefulla uppgifter, den skall tjäna.
Ur uppdragsgivarens synpunkt kan alltså här ingen anmärkning
drabba kommissionen. Så mycket allvarligare äro de
invändningar, som måste göras från den högre bildningens och från
undervisningens målsmän.
När Skolkommissionen gjorde upp sin ritning till den svenska
undervisningens byggnad, fann den sig satt i en ytterst otrevlig
ställning. Byggnaden var till halva sin höjd redan färdig och
tagen i anspråk för ändamål, vilkas berättigande icke ens fick
ifrågasättas. Högsta tillåtna våningsantal var i själva verket
tolv — den sakkunniga och den allmänna opinionen äro på den
punkten ense, att tolv år från inträdet i småskolan till
studentexamen är ett maximum, som icke får överskridas. Av dessa
tolv år hade folkskolan för sina behov lagt beslag på sex; alla
inskränkningar måste sålunda drabba överbyggnaden, den
egentliga lärdomsskolan. Som var att vänta, visade det sig trots alla
prutningar omöjligt att pressa ihop det nioåriga läroverkets
kurser inom sexårsramen, och man bestämde sig därför slutligen
för en kompromiss, som av tvenne onda ting valde båda: man
gjorde väldiga strykningar i kursplanerna och överskred den
givna sexårsramen med ett år. Resultatet blev alltså på den
sexåriga folkskolan en sjuårig överbyggnad med svagare
arbetsresultat än det gamla nioåriga läroverkets. Utåt syntes mest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
