- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Fjortonde årgången. 1924 /
179

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Kants historiefilosofi. Av Alf Ahlberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KANTS HISTORIEFILOSOFI 179

orörliga som de platonska idéer, vari de ha sin historiska
förutsättning. Hos stoikerna slutligen möter samma motsättning
mellan den eviga Logos, som står över all historia, och det tidsliv,
som flyter igenom dess former i rytmisk växling.

Skall filosofien rikta sig på det eviga och skall det historiska
tidslivet likväl få något av värde för den, kan detta blott ske
genom att det eviga på något sätt stiger ned i tidslivet.
Därför är det först kristendomen, som skapar betingelsen för
en verklig historiefilosofi. När Augustinus i sina Confesstones
jämför platonism och kristendom, yttrar han de berömda
orden: »Att Ordet var i begynnelsen, att Ordet var hos Gud och att
Ordet var Gud — allt detta kunde jag läsa i platonikernas
skrifter. Men att Ordet vart kött och bodde ibland oss — det stod
icke att läsa hos dem.» Med genialt skarpsinne har han här
träffat själva kärnpunkten. Tidslivet i dess historiska form ter sig
för Augustinus som en utveckling av den gudomliga
världsplanen, där första akten är syndafallet och den sista världsdomen,
och mänskligheten genom civilas terrena skrider fram till
civi-tas Dei. Här är en verklig urvals- och värdeprincip, som gör
begreppet historia logiskt möjligt, låt vara att det är en ensidig
sådan. Historia är här allt, som står i relation till den
gudomliga världsplanen, och inom denna historia erhåller allt sin givna
plats.

Men denna kristligt-medeltida historiefilosofi står och faller
med den aristoteliskt-medeltida världsbilden, omramad av trånga
gränser i rum och tid. I den medeltida Kosmos, sådan den t. ex.
tecknas av Dante, fanns en metafysisk rangskala av värden
som förkroppsligades i rummet likt en Jakobsstege från jord till
himmel. Augustinus’ historiefilosofi byggde på en begränsad
tid och ett begränsat rum; den förutsatte mänsklighetens
centrala ställning i universum. När Kopernikus’ tanke krossade
kristallsfärerna, som begränsade rummet, när tiden vidgades i det
oändliga och jorden blev ett stoftgrand i stjärnerymderna, då
kunde icke längre mänsklighetens historia få något metafysiskt
värde. Först Kants kritiska filosofi gjorde åter en historiefilosofi
möjlig — genom en »kopernikansk» revolution, väldigare än den,
varigenom Kopernikus förstörde den medeltida.

Som den antika tanken från vardandets gränslöshet, från den
»dåliga oändlighet», där allt dyker upp blott för att försvinna,
flyktar till de eviga formernas klara och stillsamma värld, så tar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:25:08 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1924/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free